Aftonbladet – 19 maj 1841, sida 2

BERIT SSv. ER SISPRUTEVES ESTrABrF FREE: RR tt några hemligheter till Ständernes meddeinde således icke mer återstå. — Svenska Bit har i denna dagens nummer försökt tt genom ett utfall befria sig ur det trångmål, hvari ess Redaktion kommit sedan vi började följa det tet närmare på hälarne i dess taktik att nyttja egna, els diktade dels lögnaktigt förvridna uppgifter till apen för insinuationerna mot sina politiska mottåndare. Biet har nemligen försökt deducera, att ågra af de exempel, vi framlagt på dess osannärdighet, äro grundlösa, och kryddat sin artikel härmm med en inledning, som innefattar en hel hop jeskyllningar mot Aftonbladet och dess utgifvare för ust samma lyte, såsom ett allmänt karaktersfel hos Aftonbladet. Nu betyda oqvädena visserligen i och ör sig sjelfva ingenting, ehuru deras ändamål tydigen är, att försvaga intrycket af Biets eget handingssätt och sätta läsaren i villrådighet, huruvida cke den ene är lika god som den andre. Men ör en lidnings moraliska inflytande, och således både för dess redaktion och dess publik, kan det ngalunda vara likgiltigt, huruvida sådana oqväjen hafva någon giltig anledning; och allmänheten bör derföre sättas i tillfälle att genom fakta bedöma, hvilkendera bar rätten på sin sida, eller om den ene är en kältring, så väl som den andre. Yi erinra härvid såsom ett förutgående, om den synpunkt vi ofta antydt, att det visserligen måste ursäktas en tidning, som har till föremål att berätta fårska nyheter, om den icke altid kan meddela sådana med samma tillförlitlighet, som tillhör en officiel handling, äfvensom ett tillfälligt förbiseende i en polemik någon gång lätt kan begås; men det finnes ett fall, då man Jätt kan urskilja ett tillfälligt misstag från ett argt uppsåt. Det sednare uppenbarar sig om man antingen sjelf uppdiktar fakta, som bestämdt antyda en afsigt att nedsätta andras anseende eller medborgerliga rykte, eller ock af vrängda citationer af andras yttranden drager slutsatser i samma rikt ning, och sedan, ehuru uppmanad att rätta det, underlåter sådant. Det är ett skojeri af denna art, vitnande om osedlighet och låghet i karakteren, som vi, med biläggande af bevis, någongång förebrått, bland andra, Svenska Biet, samt författaren af Publicitet och publicister. Skulle det nu lyckas Svenska Biet att inbilla allmänheten, att Aftonbladet vore behäftadt med samma depravation, samma machiavelism alt i sin polemik låta ändamålet helga medlen, så hade vi naturligtvis äfven bortspelat en stor del af den rättighet till förtroende hos allmänheten, som hvilar på öfvertygelsen, att en tidningsredaktör ifrar för sanning och rättvisa. På grund häraf terde våra Läsare ock medgifva, att, så vidrigt det än må vara att ytterligare återgå till undersökning om en tidningspolemik, hvars ämnen redan till större delen äro passerade, det likväl är angeläget att saken utredes och afgöres. Detta är väl icke möjligt för ögonblicket, emedan det erfordrar, att man återupprepar och jemnför en mängd Jyttranden och uppgifter så väl. i Biet som i Aftenbladet, angående de:omstridda punkterna, och detta låter sig blott efterhand och i flera repriser, verkställas. Men såsom ett bevis på Biets böjelse för osannfärdighet, framdraga vi likväl i dag, hurusom det, i samma eller denna dagens nummer, der det försökt att slå tillbaka beskyllningen mot Aftonbladet, begått en ny uppsåtlig förvrängning, Det omtalar nämligen festen för Hans Jansson härom dagen, och citerar dervid följande uttryck utur Riksdagsmannen Nils Perssons tal: cEn annan dag har randats. Folket har fattat, att det ej är den af makten predikade acniyheter, som aafhjelper samhällsbehofven, aflägsnar förtrycket och safskräcker våldets och listens djerfhet. Härefter gör Biet sjelf följande reflexion: Har då Hans Jansson erhållit denna äreskänk, för det han preadikat oenighet mellan Konungen och folket? etc. Denna reflexion förefaller helt naturlig, om man läser citationen sådan den står i Biet, med tonvigten lagd på det citerade ordet enighet, såsom antithes till det af Biet sjelf efteråt uppställda ordet oenishet. Men se, den påföljande strofen i Nils Perssons tal, som ger en helt annan mening, är utelemnad. Båda satserna tillsammans voro nåmligen följande: eFolket har fattat, att det ej är den aaf makten predikade eenigheter,, som afhjelper asamhällsbehofven, aflägsnar förtrycket och afskräcaker våldets ock listens djerfhet; det inser, att det sär den på lika rättigheter, lika sky digheter, lika askydd och lika ansvar grundade cnigheten i sträfavanden för det allmänna bästa, som utgör samhäldets styrka och vilkoret för medborgares sällbet. Läsaren finner häraf tydligen, att om meningen blifvit citerad till slut, så hade deraf blifvit uppenbart, att Biet icke kunnat ställa upp oenigheten såsom motsats till den första af Nils Perssons perioder; hvar och en hade då tydligen funnit Talarens mening vara, att uppställa den af makten predikade enigheten, hvars betydelse är nogsamt bekant, säsom motsatts till den enighet i sträfvanden för det allmänna bästa, som grundar sig på lika rättigheter, lika skyldigheter, lika skydd, etc. NAaEE———