Aftonbladet – 17 maj 1841, sida 3

konungen. gått i borgen för summan. En svensl konung kan således gå isborgen? d. v. s,, han kan om han ej vill eller förmår betala, lagsökas, pantas Joch bysättas? Han kan således naturligtvis göra ansvarig för hvar och en annan af sina bandlibgar Satsen är splitter, ny och;Reg.-formens 3.8 lärer di vara, upphäfven, hvilken, uttryckligen stadgar at konungens gerningar vare mot allt åtal fredade Man hade hittills trott, ättUSveriges kohung lik alla konstitutionella monarker.vore inviolabel icke allenast oantastlig för sina offentliga handlingar som regent, utan äfven för sina enskilda, så att, i den otänkbara händelsen, att t. ex..en Svensk Konung icke. betaltesina verkliga skuldepenningar, eller varor; som han: erhållit, kunde likväl hans person aldrig derföre antastas, utan .borgenären fick. hålla sig till den eller dem, åt hvilka han lemnät penningarna eller varörna, så ätt konungens enskildta tjenäre bli juridiskt ansvarige för hans enskildta förbindelI ser, liksom hans offeniliga tjenare, rådgifvarena, bh det för hans offentliga förbindelser som regent. Herrarne vilja således etablera en ny ansvarighetslag ? Nu har väl konungen individuellt icke framstått i denna fråga mer än i någon annan, och man kan således icke veta hvarigenom konungen blifvit förbunden att betala kabinettskassans brist mer än någon annan statsbrist, men: ban är det, försäkras det, och herrarne böra tros på sina ord. Men Sveriges konung har ej och kan ej, enligt Svensk statsrätt, hafva andra enskildta tillgångar än sin civillista och andra utgifter, än de som röra henne. . Kabinettskassans skuld är således en del af hofstatens utgifter. Nu blef första hufvudtiteln är 4823 för konungens person ökad med 100,000 Rdr och sådant till följe af d. v. Riksmarskalkens beståmda uppgift till Ständerna, att denna summa behörfdes. för att fylla bristen i hofbå!lningskostnaden. Sedan nämnda tid har denna hofhällning icke tycktes blifva ökad i glans eller behof och alla lyxartiklar, alla sådana varor som egentligen ingå i de högsta klassernas lefnadssätt, hafva betydligt fallit i pris. Det borde sålunda visas, att konungens enskildta budget som nu, det Norrska anslaget inberäknadt, utgör omkring 900,000 Rdr svenskt banko eller mer än någonsin en Sventk konung uppburit, icke räcker till för hofvets underhåll och dettas utgiftslista borde då föreläggas Ständerna. Utom en sådan verifikation lära hvarken dessa anse sig kunna, med bibehållen aktning för sina kommitenter, bevilja en ny förhöjning i första hufvudtiteln eller konungen finna sig med skäl kunna emottaga den. De, som ej ville betala Kabinettskassans skuld, förnärma Majestätet och glömma sin erkänsla mot Konungen, säger man slutligen. Således har Konungen personligen gjort landet vigtiga tjenster och nu fordras derföre kontant betalning? Den Kongl. propositionen innehåller visserligen intet ord derom, men Herrarne fordra att bli trodde på sina ord. Betalningen är väl icke stor, jemförelsevis med de tjenster en Konung kan göra sitt land, t. ex. Gustaf Wasas, som räddade det undan andelig och verldslig träldom, Gustaf Adolfs, som utvidgade dess område med ungefar en fjerdedel, och befästade dess gränsor; Carl XI:s, som satte dess finansar och statskick i ordning o. s. v. I falldesse i vedergällning för sina tjenster begärt 775,000 Rdr, skulle svenska folket rodnat öfver, att de store männen begärt så litet. Men nu vet svenska folket icke af andra tjenster, bevisade detsamma, än de, som ligga i historiens område efter den ö November 1810. Om denna historias tilldragelser äro Konungens enskildta handlingar, så måste de vara det alla eller ingen. I sistnämnda fallet kan ingen betalning komma i fråga; i det förra skulle, då en räkning behöfva uppgöras, för att efterse för det första, om allt det, som i offentlig väg händt Sverge sedan ofvannämnda datum, verkligen anses som tjenster och välgerningar, och vidare, om ingen betalning redan erhållits, efter som. fråga nödvändigt skall vara om penningar. Önska Herrarne på fullt allvar en sådan -slutliqvid? Skall Konungen personligen göras ansvarig för det som händt och vidgjorts vid sta.ens angelägenheter? Men om han icke erhåller den begärda summan, har Hans Maj:t verkligen förclarat, att ban då ärnar abdikera? .Och om dessa penningar icke fås, förestår oss då verkligen en rerolution och er repubublik? Och om penningar1a ej lemnas, faller verkligen dynastien då från throen? Då stode i sanning monarkien på klenare ötter, än sjelfva oppositionen trott. Det behöfves väl icke mera, för att se. till hvilka orimligheter ala deklamationerna leda. :Man skulle ljest kunna fråga: hvarifrån hafva Herrarne hemtat in hemliga kunskap? Hvem har förtrott Svenska Biet och Svenska Minerva alla dessa mysterier om yska och holländska hofvens politik, om svenske (onugens enskildta afsigter, att sita qvar på throen eller nedstiga derifrån, em dynastiens. lösliga elägenhet på densamma o. s. v.? Och man kunde : mu tillägga: hafva Herrarne, innan de framkastade lessa suppositioner och dessa hotande vinkar, noga fverlagt, till hvilka:slutsatser de måste föra? Och ro de rätt nöjde med dessa slutsatser, när de en ång framstallas i dagen? NORGE. drang nhae få tama KA RE NES CEN LÅ