Aftonbladet – 17 maj 1841, sida 3

JO utan att det precist dignar under bördan. ms (Insändt.) ÄNNU NÅGRA ORD OM KABINETTSKASSAN FÖRE DESS SLUTLIGA AFGÖRANDE. Ehuru mycket är sagdt och skrifvet i detta ämne torde likväl en och annan sida deraf icke vara till räckligt skärskådad, och det är en af dessa, hvarpi vi här vilja kasta en blick, nemligen det läge, hvar sakens varmaste anhängare ställt henne. Man hai öfvergifvit sin position till försvar af lagligheten man har medgifvit, att Staten ej kan vara i skuld man har afstått från det juridiska anspråket; mar har deremot kastat sig in på känslans område och sökt uppröra enthusiasmen, farhågorna. alla möjligs passioner med ett ord, som för ändamålet kunna: sättas i rörelse. Man har försäkrat, att om den olagliga skulden icke blifvit ingången, så hade riket: värdighet icke allenast komprometterats, utan dess säkerhet äfventyrats. Man har ytterligare påstått. att denna skuld är Konungens personligen, emedan H. Maj:t gått i borgen derföre; att vägran att betala henne således är en opposition emot Konungens-person, hvilken vore inkonstitutionell; att denna vägran är en kränkning af den undersåtliga vördnaden och tillgifvenheten för Konungen, en förgätenhet af den erkänsla, landet är honom skyldigt för hans många välgerningar mot detsamma, att den syftar på att tvinga honom afsäga sig kronan; att man vill söka öfverändakasta den bestående ordningen, åstadkomma en revolution; skapa en republik o. s. v. Allt detta har blifvit: sagdt, och vi vilje för ett ögonblick antaga alltsammans såsom gifvet och säkert, och sålunda se efter huru det, enligt de devuerades tanka, skulle stå till med den Europeiska politiken, med fäderneslandets styrka och anseende, med Konungamaktens ansvarighet och med den nu regerande dynastiens fasthet på thronen. Man märke blott noga, att det-är de devuerades, den desperata pressens opinion, de s. k. konungavännernas parexeellence vi eftersäga, icke vår egen, icke någon oppositionsmening vi uttala. Om hvad är nu frågan? Om 7735,000 Rdr Bko, d. v. s. om ungefär en tjugufemtedel af Sverges statsutgifter, en :åttabundradedel af Frankrikes, en sjuttiondedels af.Hollands 0. s. v. Summan; högst betydlig för en privatman, är således en obetydlighet för en stat. till och med för vår, fastän en af de fattigaste i Europa. Skulle man likväl tro, att med den kunna:i en hast de oerhördaste saker åstadkommas? Med den, som icke skulle räcka till för 14 dagars krig för någon af de stora makterna, har Sverige slagit tvenne makter, d. v. s. tvungit dem att underlåta tvenne krig, som de ärnat företaga: emot oss. Konungen: af Holland, som ärnade gifva sin dotter till gemål åt Prinsen af Wasa, skulle, enligt denna logik, derigenom funnit honom i trotts-af Svenska folkets protest, äga ojäfviga anspråk på Svenska kronan, och denne konung, som ej kunde försvara sin egen Belgiska krona mot le Brusselske insurgehterne, skulle öfversvämma ! Sverige med: sina otaliga härar: för att åt-sinmåg eröfra dess thron.. Då utsåddes i rättan tid ett pär undra iusen tiksdaler Svenskt bånko, det tillärnale rysliga giftermålet blef om -intet; och det he-. ande åskmolnet upplöstes i hvad det från början arit: en tom dunst, som omtöceknat ett par hjeror. År 14826 hade: Ryssland måhända tänkt att öretaga ett eröfringståg mot Sverige, eller huru; ch-det motade vi med ett annat tåg, nemligen den itomordentlige Svenske Ambassadörens utomerdentigt praktfulla uppträde vid kröningen i Moskwå. tyssarne, som sågo det Svenska sändebudet i glans ch representation öfverträffa alla. ändra fränimande ninistrar, utom den Fransyske, drogo häraf den oEstridliga slutsatts, att Sverige var aldraminst lika Häktigt som Frankrike och följaktligen icke att: pringa på. Hade nu icke denne ambassad och lessa negoviationsmedel: användts,; så hade vi nu kanhända varit Holländare!-eller Ryssar ellerkankebåda delarna. Detköstar då blott 775,000 Rdr tt uppehålla ett lands sjelfständighet; och ingening är derull så verksamt, som ambassader i gran1a vagnar och ståtliga. livråer. samt mnegociationsnedel. Läran bör tagas ad notam vid nästa bud:ets uppgörande och vid . nästa proposition om orinarie och extra anslag för försvarsverket. Skulden är, säger. man vidare, konungens. Satsen r visserligen originell, och det behöfdes:de devueråes ; hela finhet och klyftighet för att utleta; denna ess egna beskaffenhet. För vanliga ögon är äskanet af denna summa precist detsamma, som af så måna ändra summor: em Kongl. proposition om ånslag, eslutad i StatsRådet, kontrasignerad af en bland ess ledamöter under hans och hans koöllegers anvarighet och som sådan afgifven till Ständerna öljaktligen är hvar och en proposition, som komer från styrelsen, med aldeles enahanda skäl koungens personliga skuld, hvilken han måste betala fall Ständerna afslår propositionen. Men, säger lan, med denna är det särskildta förhållande, att