Aftonbladet – 15 maj 1841, sida 4

ma utan tvifvel flere kanaler och hamnanläggrinar att erhålla dylika. Jag kan således icke se någon möjlighet, huru någon af dessa Herrar kunde nvända sin tid för Svea kanal under nästföljande 3 år, utan att de öfrige redan bifallna kanalanläggningarne skulle komma att lida intrång, och icke lärer det vara meningen, att någon mera oerfaren skall göra detta kanalarbete till sitt lärospån. Jag får på dessa grunder förena mig med dem, som tillstyrkt instämmande i Presteståndets beslut, och anhåller om propositien derpå. Hr Hjertas sednare yttrande var följande. eJag anser mig nödsakad att upptaga till besvarande en cler ett par af de anmärkningar, som blifvit gjorda vid mitt förra yttrande. H. E. Grefve Löenbjelm har dervid anmärkt, i afseende på hvad jeg yttrade om den politiska synpunkten, att H. E. icke hade i afseende på de vådor han framställt för bibehållandet af farleden genom Götha kanal, i händelse af ett fredsbrott, menat någon viss flagga, såsom jag tyckes hafva tagit för afgjordt. Jag hade verkligen tagit för afgjordt, att det icke kunde menas någon annan än den östra grannens flagga, som då skulle ofreda vår bandel, och orsaken hvarföre jag det gjorde vill jag nu hafva äran nämna, emedan det har ett inflytande på frågan, då man velat betrakta den från en politisk synpunkt. Det är nemligen klart, att om ett fredsbrott skulle komma från någon makt på andra sidan Öresund, så vore Svea kanal icke af större nytta för trafiken än Götlha kanal, emedan den ifrågavarande makten då lika lätt och närmare kunde blockera utloppet från Götheborg och på den sidan afskära den kommunikation med utlänningen för våra exportvaror, för hvilken man vill se en tillflykt i Svea kanals utförande. Detta anser jag vara åtminstone en liten anmärkning, som tål vid att betänkas emot den som Grefve Löwenhjelm framställde. I öfrigt hvad beträffar frågans militära beskaffenhet, så hemställer jag till de herrar, som talat så ifrigt för saken och äfven vidrört denna punkt, huruvida icke de, i samma grad de anse Gen nu föreslagna Svea kanal obestridligen nödvändig att nu genast företagas, jemväl anklaga regeringen för en försummelse, då det icke är den, som vid denna Riksdag ansett sig behöfva inför Rikets Ständer framställa denna kanal såsom en oundviklig del af vårt försvarsverk. Hvad beträffar den omständighet, som Hr Lagerhjelm cch Grefve Horn tillstyrkt, att öfverlemna den föreslagna anslagssumman till Hans Maj:ts disposition för anordnandet af arbetet, så förundrar detta mig visserligen icke i afseende på Hr Lagerbjelm, ty det instämmer med hans förut vid denna Riksdag tillkännagifna politiska åsigter. Grefye Horn åter yttrade vid början af Riksdagen att han för sin del ansåg nödvändigt att så ställa till med statsanslagen, att en regering tills vidare gjordes omöjlig; och jag kan således icke antaga den åsigt grefven i motsats dermed i denna punkt tillkännagifvit annorlunda än såsom ett nytt bevis på den splittring Grefyen funnit af den häfstång han för någon tid sedan tillkännagaf sig jemväl hafva bållit uti vid Riksdagens början. Hvad angår Herr von Hartmansdorffs anmärkning i afseende på kombinatienen emellan tidningsskrifvarne och svårigheten att hålla Götha kanal farbar; så kan jag icke annat än beundra den djupa insigt och statsklokhet, som i detta afseende tillkommer den värde talaren, och jag ber blott att få tillägga, att man deri igenkänner ett echo af samma vishet, hvaraf någon del uppenbarades för R. och A., då KenstitutionsUtskottets decharge-betänkande här förevar under sistlidne sommar. Hvad beträffar att jag skulle misstagit mig om att den värde talaren yttrat sig emot Götha kanal vid en föregående Riksdsg, så vet jag ganska väl på sätt han äfyen framställt, att han vid samma Riksdag sedermera yturade sig för samma kanal, men detta utgjorde också sjelfva vändpunkten i den värde talarens politiska historia, hyllken är såsom ganska mirkvärdig förvarad åt efterverlden. Jag för min del fortfar att yrka den proposition, hvilken jag förut begärt. SSA WCT RT PE a FR a