Aftonbladet – 14 maj 1841, sida 2

örlägenhet genom att helt kategoriskt begära en ny örordning. När en restriktion måste göras, och den synes vara påkallad äfven af de sansade och fördomsfrie i flere landsorter, så tyckes det vara tjenligast att afkorta inflyttningsrätten. Jag är icke ibland dem, som bestå ett famntag åt myriader eller som räcka handen åt månans åbo, utan att tillförene hafva utforskat huruvida åbons önskningar i närmaste byhem icke kunde förtjena något afseende. InNlyttningsrätten har hittills icke blifvit begagnad af några Europeiska ryktbarhbeter i konst eller vetenskap, och dessa äro jemförelsevis ganska få ibland den Judiska nationen. Deremot äro så mycket flere Judar i Polen och i Holland, med flere länder, och dessa äro till större delen icke så kända, att man kunde önska sig dem hit. De många aktade och flitiga Judar, som i andra länder påminna om sitt folks underbara öden, finna der en trefnad, som gör en hitilyttning för dem föga önskelig. Jag förblifver vid den tankan, att hvart land bör väl bemöta och, så vidt möjligt är, med siginförlifva de judar det redån hyser, utan att derföre de Europeiska lagstiftningarne kunna vara förpligtade att uppmuntra eller understödja denna nations kringvandringslust. Mina åsigter om hvad i vårt land bör för judarne tillgöras, har jag i min reservation utförligen utvecklat. Doktor Agrell: Vid genomläsande af detta betänkande blef jag lindrigast sagdt, surprenerad. Det väcker förundran, att i våra liberala tider finna en sådan intolerans uttryckt, som röjer sig i de sammansatte Lagoch EkonomiUtskottens nu upplästa betänkande. Med tillfredsställelse finner jag dock många reservanter hafva ogillat majoritetens tanka och i synnerhet värderar jag Doktor Thomanders bifogade förslag, som i många afseenden öfyerensstämmer med Kongl. Maj:ts år 1838 utfärdade författningar om Mosaiske trosbekännares emancipation. Dessa författningar hafva ej undgått tadel och klander, men ock å andra sidan blifvit annorlunda ansedde af dem, som dömt derom med sans och opartiskhet. Om regeringen fattat ett motsatt beslut och i stället för bifall gifvit afslag i judefrågan, skulle ganska säkert ganska många röster, och troligtvis äfven desamma som nu klandrat bifallet, hafva höjt sin att klandra afslaget, samt tillvitat regeringen ofördragsamhet och illiberalite. då den vägrat främlingar medborgerliga rättigheter och skydd. Hvad jag likväl icke gillar i nämnde Kongl, författningar är benämningen: Mosaiske trosbekännare ty en sådan är ock jag, och har varit det allt ifrån den tid, då jag lärde mig Tio Guds bud eller lagen hvilken är genom Moses gifven. Jude är en jude: rätta namn, men klingar Israölit bättre, så är ock denna benämning icke oriktig. Hvad angår farhågan för Judars inflyttning och bosällning i vårt land, så torde den ej vara så stor som mången förmenar. FEj kunna Judarna görs många proselyter bland de kristna, ty utom alla an dra binder finnes ett och kanske det hufvudsakligaste i sjelfva öfvergångsceremonien, eller omskä relsen, hvilken är mera afhållande än lockande til inträde i Judiska församlingen. Emot Judarne fö rebäres, att de genom en större industri, omtänk samhet, fintlighet och hushållsamhet kunna, bättr än andra, samla förmögenhet och tillvinna sig be tydenhet genom rikedomens inflytelse. En sådar tillvitelse kunna de väl tåla, ty den länder dem, ef ter min tanka, icke till skam, och för öfrigt står de ju hvar och en annan fritt att täfla med dem oci äfven att öfverträfa dem derutinnan. Att iblanc Judarne finnas skackrare, ockrare och bedragare vill jag ej bestrida, men finnas då inga sådana blanc andra religionsbekännare? Oaktadt allt hvad son ligger Judarna til! last tror jag, att ibland dem liksom i andra nationer, finnas både goda och on da, och man bör ej anse ett samhälle förderfvadt om ock derinom finnas några skamfläckar. Att al deles tillstänga vägen för Judars inflyttning och bo sättning, vore hårdt och obarmhertigt. I de fle sta länder njuta de denna förmån, med större el ler mindre inskränkning, och ännu har jag ee hört något beröm yttras öfver den i Norrige grundlag, som frånkänner Judar alla medborgerlig rättigher. Om nu alla stater i verlden förenad sig derutinnan, att så väl förbjuda Judars 1nflytt ning, som ock att bortjaga de redan inneboende hvar skulle då det arma slägtet finna sin tillflykt På Guds vida jord skulle då för dessa förkastad och förskjutna Israels barn ingen fristad finnas; ocl för sådan hårhet vill jag ej beskyllas emot ett folk hvarifrån vår höge religionsstiftare och verldens sa liggörare härstammar. Men då jag ej kan antag alltförstränga förbudsåtgärder, tillstyrker jag derför icke Judars rättigheter utan allinskränkning. Dok tor Thomanders förslag i detta afseende bestämme de rätta gränsorne, och hvilket jag alltså godkännei endast med undantag af hvad det innehåller om Ju dars inflyttning, som må med vissa vilkor tillåta: men icke rent af förbjudas. (Forts. följer.) —— DADEC AA DETECT ÄNNET