Aftonbladet – 14 maj 1841, sida 2

RIESDA c E AN. JÖGVÖRDIGA PRESTE-STÅNDETS DISKUSSION ANGÅENDE JUDE-REGLEMENTET. Kontraktsprosten Hallbeck: Någon skälig anledning till missbelåtenhet med hittills gällande stadgar tyckes icke hafva ägt rum för de i landet bosatta Judar, hvilka utan tvifvel haft lika säker utkomst, som landets öfrige bebyggare, och kanske ännu bättre. Troligen hade ock 1838 års författningar aldrig fått sin Lillvaro, om ej fråga om förändring i Judarnes ställning genom motion sist). Riksdag blifvit väckt. Det är således uti denna omständighet grunden bör sökas till det missnöje, som uttalats mot högstberörde författ ningar, och då missnöjet med dessa utgått från nationen, tror jag det tillhöra nationens ombud, och icke Regeringen, att gifva initiativet till hvad i detta afseende bör stadgas. Mig synes, att man hufvudsakligen kan återgå till 1782 års reglemente och de till ändring och förklaring af detsamma tid efter annan utkomna stadganden. Med Utskotten kan jag ej dela den mening, att inflyttningar skulle helt och hållet förvägras medlemmar af Judisk nation, utan tror att de böra medgifvas, men med Kongl. Maj:ts pröfning efter vederbörande myndigheters och menigheters hörande, och att de inflyttande endast böra rå bosätta sig i de för deras bosättning hittills bestämda städer, der någon motvigt bör kunna påräknas för den denna nation alldeles egna industri, hvilket icke vore fallet i mindre stadssamhällen eller på landsbygden, der dessutom Judar med sina vanlige varuartiklar skulle sprida en lyx, som snarare bör förekommas än befrämjas. Inköp af landtegendom må dera således ej medgifvas. I sammanhang härmed anser jag inga inflyttningar böra medgifvras till Arvika och Töksmarks köpingar i Wermland, ech att Kongl. KommersKollegii på nådig befallning i detta afseenda år 48141 utfärdade kungörelser för framtiden måtte förlora sin gällande kraft. Man talar väl mycket om liberalism, men jag tror, att denna i statistiskt som andra afseenden bör hafva sin gräns och så tillämpas, att den ej menligt inverkar på landets egentliga inbyggares fördelar. För öfrigt anser jag den i Kongl. Kungörelsen den 30 Juni 1838 gjorda inskränkning, att de i landet bosatta Judar icke må kalla och välja Prest och Kyrkobetjening i Svenska församlingar samt deltaga i öfverläggningar och beslut, rörande kyrkoärenden och undervisnings-anstalter böra bibehållas. Med dessa förändringar skulle jag vilja antaga 1782 års reglemente, med de till och med den 10 Sept. 4828 i detta ärende utfärdade kungörelser. Doktor Thomander: Af betänkandets 2:ne delar har jag reserverat mig emot den sednare. Jag har icke ansett det lämpligt att Utskotten undandragit sig i detta grannlaga ärende att uttryckligen uppgifva, hvilka förändringar de önska se vidtagna i de omnämnda författningarne. Utan att sådant sker,