Aftonbladet – 11 maj 1841, sida 2

THöge herre, jag tackar er,, sade hon. Ni har gifvit mig, ehuru ringa och ovärdig jag är rättighet att i er broders hus uppfylla en värdinnas plats. Emottag derföre denna bägare, hvarmed icke blott gästfriheten helsar er, utan den försoningen bjuder er att tömma till frid och vänskap emellan de ädlaste herrar ilandet. Nu tyckte Bengt Lagman, att rätta ögonblicket var inne att visa sig, och han inträdde derföre med detta egna leende, som antyder en segrares sjelfbehag. Birger fattade med ena handen bägaren och skakade sin broders hand med den andra. aJag hade tänkt att i dag helsa dig på ett annat sätt, sade han. aJag ville gifva dig en tillrättavisning, men det är jag sjelf, som erhållit den. Jag har lärt, att qvinnan eger ett annat värde än det börden gifver: och det är skönhet smyckad med dygder. Derföre dricker jag till din välgång, afundsvärde broder, och till din, sköna folkungabrud. — —iäiALArr — GCocural Dorcy, en studerande i lagfarenheten i Paris, hade förälskat sig i en ung spansk dam af mycken skönhet, vid namn Solidad, som tillhörde en familj, hvilken bodde i hötel des Pyramides, S:t Honoregatan, men alla hans försök voro förgäfves. Påskdagen om morgonen inträdde kärlekstoken i damens rum; denna hotade, förargad, att ropa om hjelp, om han ej på ögonblicket aflägsnade sig. I stället för att foga sig efter denna hotelse, framtog han tvänne pistoler, aftryckte den ena mot den älskade och den andra mot sig sjelf. Vid skottet skyndade husfolket till kammaren, men all läkarhjelp var fåfäng; båda voro dödligt särade. I rummet intill voro hennes systrar, jemte ett