Aftonbladet – 10 maj 1841, sida 2

pa, hvarunder utbredde sig öfver bröstet en tung suldkedja. Det saknades honom endast kronan för att vara utstyrd som en konung. Men hans höga panna var lika vacker denna förutan. I rika ringlar föll det ljusbruna håret omkring et! fritt och öppet anlete, der herrskareanden lyste ur hans kraftfulla blick. På ett litet bord framför honom låg en pergamentrulle, derpå ena handen hvilade. Det var som om han blifvit störd under läsandet deraf. I en fördjupning af väggen var en bönstol med sitt krusifix, deröfve ett radband hängde. Detta gemak tycktes således på en gång vara Birger Jarls arbetsrum, bön kammare och audienssal. Vid dörren stodo fyr: småsvenner och afbidade hans befallningar. cFTräd fram och säg ditt ärende snart! sade jarlen till den utskickade, som i säker hållning gick fram öfver det i rutor inlagda ekgolfvet Vid upphöjningen stannade han och räckte jar len det omtalta paketet under en vördnadsful bugning. Min herre, den ädla Folkungen på Ulfåsa Sveriges råd, Östergöthlands berömde lagman sänder detta såsom ett svar och en slutlig för klaring till jarlen, sin höge broder, landets mäk. tige styresman. Birger emottog paketet, drog sitt svärd och sönderskar dermed de band, som omslöto det Han upprullade nu en kappa, som glittrade a det kostbaraste guldtyg. cHa, min bror har blifvit förståndig, sade han leende vid ett flyktigt ögonkast på denna; chan har utbytt vadmallsstycket emot — nej, vid min moder Yifvay afbröt han sig i vredesmod, efter närmare skärskådning af kappan. eHör sitter ju än