Aftonbladet – 10 maj 1841, sida 2

straffning af något så opassande och lågt som Siris förening med den ädla jarlaslägten.n cHvem nämner opassande och låg på samma gång som Siri den fagra? utropade herr Bengts sändebud i vredesmod och reste sig upp med banden på svärdsfästet. aVid den heliga Maria, som sjelf var en ringa jungfru, jag skall förfäkta Siris ära. Drag! jag vill lära dig att med vördnad tala om den ädlaste fru i landet. Den väpnare, som hade fällt de förklenande orden, hade sprungit upp, och begges svärd korsade redan hvarandra, då Olof gick emellan. cHvad, förvägne! sade han till den främmande, kär det så du lyder jarlens lagar, att du i hans egen gård bryter emot hemfriden? För Siris ära må folkungar strida, och icke du, vanbördige! Sätt in svärdet, det råder jag, annars skall ett fängelsebål blifva det läger vår gästfrihet unnar dig öfver natten. De stridslystne läto omsider blidka sig, eller uppsköto sin strid till ett annat tillfälle; och emedan det nu var långt framskridet på natten, blef det småningom tyst och fredligt i stugan. Den ene kämpen efter den andra hade insomnat, och Bengt Lagmans utskickade låg, om så kan sägas, vaksam i sjelfva sömnen: han hade slagit båda armarne kring paketet, som tycktes vara föremålet för hans beskickning till Bjelbo. uu. Morgonen derpå fick lagman Bengts sändebud träda inför den stränga jarlen. På en upphöjt ning, bvartill några trappsteg ledde, satt Birger i en ländstol, hvars höga ryggstöd, utsiradt med konsteliga sniderier, slöt sig i en gafvelformig spets. Han var klädd i en hermelinbrämad kap