Aftonbladet – 8 maj 1841, sida 3

LANDSORTS-NYHETER. Upsala den 4 Maj. Akademiedocenten, Kongl Hofpred. Tullbery har i dessa dagar hit återkom mit från den resa han förlidet år för Sanskrit-stu. diets skull anträdde till Tyskland och England Under vistelsen utomlands har Hr T. i Bonn full. bordat tryckningen af ett utaf Kalidasas hittills outgifna Dramer, Malavika och Agnimetra, efte: de handskrifter han under sin förra resa i Englanc 1837 förefann uti Ostindiska Kompagniets berömde Museum i London. (Upsala Corresp.) a — (Insändt.) All jordens fröjd så snart försvinner. Ps. 220: 5 Detta, som vanligen hålles för sant, skulle ickt kunna vederläggas, om på jorden vore någon fröj af blott jordiskt och icke af himmelskt ursprung men för en sådan, allom högst vigtig fråga, dristai man härigenom utbedja sig någon närmare, välvillig begrundning, i anledning af följande: Fredagen den 23 dennes var bonden Ola Perssons i Agerum bröllopsdag. Med en samling af slägtin gar och vänner hade han begifvit sig ifrån sitt hem till bröllopsgården, Brännelycke, der bruden med dt sina emottog det straxt på eftermiddagen anlände glada sällskapet. Allt stod väl till. Vigseln ble fullbordad. Med förhoppningens glädje firade man den äktenskapliga kärlekens högtidlighet. Bröllops. folket hade nyss nedsatt sig till bords, då i hast ett bud kommer ifrån brudgummens hem: elden är lös hemma! Allmän bestörtning! Alla rusa åstad, dels åkande, dels springande; men ehuru afståndet icke var mer än vid pass en half fjerdingsväg, kommo de likväl för sent, om icke till att blanda sina tårar och klagorop med deras, som under tiden ditströmmat. Samtlige husen och åbyggnaderna voro redan nedbrända, utom blott östra väggen af boningslängan, som stod i ljusan låga. — Sängkläder, kreatur och en del andra lösören hade blifvit bergade; men vårfoder, spanmål till utsäde och till hushållets framfödande, jemte diverse mer och mindre dyrbara persedlar, hvaribland en del till bröllopet lånt silfver, hade blifvit lågornas rof. Ola Perssons moder, gårdsmans-enkan Botel, hans systrar, enkan Elsa med ett barn och pigan Anna, voro hos honom boende. Hvad hvardera af dem, tillika med tjenstehjonen, förlorat, är mig ännu obekant, men ibland de sednare var en dräng, som på stället njutit uppEE —0 rr DA R——L