Aftonbladet – 8 maj 1841, sida 3

vid namn Sundelius. Sundelius blef af Domkapitle i Linköping förordnad att, från den 4 Maj 183 till samma dag 1837, vikariera såsom Komministe i Wireda och Hanreda församlingar, och såsom aflö ning för denna befattning bestämde Konsistorium att han, ifall ej vänlig öfverenskommelse träffades skulle åtnjuta, utom tjensten i öfrigt tillkommand förmåner, boställets hela afkastning, med undanta af 40 tunnor spanmål, hälften Råg och hälften Korn Men sedan den aflidne Komministerns sterbhus ti! Konsistorium ingått med en ansökning, förändrad Konsistorium sitt beslut, genom en förklaring, at Tit. Sundelius ej finge af bostället inbringa den vä xande höstgrödan, utan i stället anvistes honom at höstså år 41837, för att sedan inberga 1838 — di hans befattning längesedan upphört. En annan åtgärd som öfverklagades var den, att, se dan till Konsistorium inkommit en ansökning frå: några Sundeliisockneboer, om den nye Komministern inställande i embetet, hvilket af Sundelius skulle van skötts, jemte en skrifvelse af Kontraktsp:n Hagert oc ett bref från Landshöfdingen Bergenstråhle i Jönkö ping, innehållandeklagomål öfver Sundelius , lä Konsistorium utlysa en sockenstämma, som skull hållas af Kontraktsprosten Hagert, för att undersöks Sundelii förhållande, och upptaga församlingens be: svär; kungörelsen om denna sockenstämma, hvartilj likväl Sundelius icke kallades, nödgades Sundelius sjelf, oberedd, från predikstolen uppläsa. På denna sockenstämma, hvilken hölls af Kyrkoherden Cedergren, i anseende till Kontraktsprosten Heagerts sjukdom, skulle församlingen i allmänna ordalag förklarat sig önska, att blifva från Sundelius befriad; hvaremot denne, då han fått del af sockenstämmo-prutckollet, sökt visa att detta vore oriktigt, och derföre mot Kyrkoherden Cedergren, inför vederbörlig Domstol, yrkade laga ansvar. Det var isynnerhet mot denna sistnämnda procedur af Konsistorium, som JustitieOmbudsmannen riktade sina anmärkningar, så väl i anseende till det inqvisitoriska i en dylik undersökning med församlingen om den själasörjares vandel, som det lagstridiga deruti, såsom alls icke föremål för en sockenstämmas öfverläggningar. Götba HofRätt, som den 1 September sistl. år meddelade sitt Utslag i saken, lärer likväl icke funnit skäl till någon åtgärd emot Konsistorium. Så väl JustitieOmbudsmannen, som v. Komminister Sundelius hafva nu hos Kongl. Maj:! anfört besvär emot HofRättens beslut. Sundelius, hvilken, i anseende till sin ålder (73 år) och medellöshet, är ganska beklagansvärd, ehuru han väckt mycket missnöje mot sig genom sin benägenhet till processer, tvister och ett häftigt skrifsätt, hvarför han äfven blifvit känd skyldig till strängt ansvar, har imedlertid af Konsistorium blifvit lemnad utan något vidare förordnande, sedan man åt honom, såsom understöd ur cassa emeritorum, anslagit en årlig summa af 100 Rdr Bko. — En qvinsperson hade för några dagar sedan satt sig på Maria kyrkogård att sofva, der hon anträffades af tvenne polisbetjenter, som uppväckte henne och frågade henne om sin bostad, men olyck? ligtvis hade hon i sömnyran förglömt både gata och husnummer, utan uppgaf flerfaldiga ställen. Slutligen observerades att hon bredvid sig hade en korg, innehållande diverse handelsvaror. Detta ansågs misstänkt, och hon måste medfölja till Stadshuset, der det upplystes att hon tillbytt sig varorna för 11 par strumpor, som hon stulit från en fabrikant, Hr K. på Södermalm. Bytet, som tycktes vara ganska godt, var uppgjordt med en bandelsbetjent P. å Norr, der hon fått ett värde af omkring 40 Rdr för strumporna. — En sockerbruksarbetare med namnet Törnqvist hade i Tisdagsafton blifvit så ledsen vid lifvet, att han med rakknif så illa sårade sig i halsen, att han måste afföras till lasarettet, der han kort derefter afled. — En gammal gumma, som för några dagar sedan sysselsatte sig med att plocka nässlor uti någon tomt vid Gråbergsgatan å Norrmalm, blef der al en dräng misshandlad så illa, att han slutligen afslog hennes ena ben. Hon, som befinner sig i fattigt tillstånd med tvenne minderåriga barn, måste atföras till lasarettet, och målet derom är i polisen anhängigt.