—-AlllV — — I sammanhang med Doktor Thomanders nyssnämnda yttrande, bör nämnas, att Red. äfven haft det angenäma tillfället att få läsa Prosten Berlins anförande i samma ämne. Det intressantaste deri är inledningen och slutet. Den förra handlar icke egentligen om kabinettskassan, utan om Herr Berlin sjelf och huru jemmerligt han blifvit misshandlad af Aftonbladet. Hr Prosten berättar nemligen, att han redan hade yttrat sin opinion så tydligt förra gången, att det kanske kunde ansetts öfverflödigt för honom att säga något nu; men för sitt föregående yttrande ehade han af en tidningsunotabilitet, som anser sig vara långt öfver båede Konung och Ständer, (kan man se!) wblifvit ganska bittert klandrad och hånad, så att han cansåg sig skyldig både den anfallande och sig esjelf det öppna tillkännagifvande, att han ännu cicke låtit förskräcka sig af detta terrorismens aförgiftade vapens. Det ärs, menar Hr Prosten, ken simpel konst att bespotta andra, och den, asom inför ett talrikt auditorium dömer på en cgång i första och sista instansen, kan ad libitum utöfva jus vite et necis utan att offret kan göra mer än den bjelplösa masken kan; — ckrympa sig under den fot, som förtrampar ho