Aftonbladet – 3 maj 1841, sida 2

—— —— — ———— 0 J—-OJLJ—J—-O I -—— —— —— 1 de sig i denna, från början mindre rena, men allt mera till öfvertygelse om oskuld utbildade tanke : jag har rättighet att öfvergifva henne, denna qvinna, som kanske ej haft försyn för att på sin förra älskare offra det vigtiga dokument, som var första grundvalen, första säkerheten för vår förmögenhet, denna donation .... — Tyst! afbröt doktorn; det rör sig der borta i de. tjocka alleerna; ja .... jag misstar mig minsann icke; der kommer någon: — För knäfveln! det är jag, mr Bernard, yttrade en man med ett skälmskt utseende. Det är jag herr doktor, jag, Langlois, bar den äran! Kommer ni ej ihåg, att ni bad mig i går infinna mig, för att vid denna tid hemta lady Aminthe Warwick till sin promenad? Här borta har jag min farkost; jag har fejat upp den i dag. Ni skulle minsann hafva nöje af att se den. . — Det är bra, Laglois, det är bra! Du står vid dig, svarade Bernard; men ladyp — hon håller ännu på att kläda sig. Det är Langlois, vår gamle vär från Dieppe, tillade doktorn, presenterande honom för Rudolf; han är den styrman, som sjelfva madame de Nanteuil håller sig -till på sina lustresor. En dugtig gosse, på hvars lista, som jag hoppas, ni åter fått en behörig Plats, sedan, hvad jag åtskjlliga gånger sagt er, -.Ni vet, att han tillbragt med ståndaktighet åtta månader på fästningen j Dieppe! ...— Och detta för en anklagelse, hvars orättvisa himmelen känner! återtog badaren med lugn: Denna vanära torde en gång återkomma till sin upphofsman! Denne brottslige, hvem han än är, har kommit mig att förlora min kärlek till min fädernestad, mina landsmän ock nästan hela Frankrike, tillade Langlois, med-en af smärta framkallad tår. Ack! Om jag viste hvem. han är! Om jag. kände honom .... I 4 — Du har då lenmat Dieppe, der du imedlertid