Aftonbladet – 3 maj 1841, sida 2

Han hade lemnat brefvet åt Bernard, som genomögnade det. tillbakahållande ett sällsamt leende :... — Jag har ej mera skäl att vara förvånad, herr baron; jag påminner mig nu!.... Ja, mer än en gång, minsann, har lady Aminthe talat med mig om en vacker kavaljer, som mot middagstiden kommer och sätter sig på denna terrass; en kavaljer, som hon kallår sin Romeo, och denne är just ni! Dock; för tusan! det är skada, att äktenskapsguden redan räknar eder bland sina tillbedjare! Ni skulle här kunna komma åt en förmögenhet, som anstode en lord! ett hötel vid Bond-street, och tjenare, utstyrda som markiser, som äro färdiga uträtta Hvad ni önskar! Men ordspråket är sant: man: kan ej på en gång hafva skönhet och rikedom .---.. Imedlertid den donation, som Commodore Southwel gjort till er hustru ..... — Den donationen, doktor, är förlorad: man har rykt dokumentet ifrån Commodoren .... Jag har ej varit uppriktig emot er, då jag sagt mig vara rik! — Nå än detta då, baron! åkdonet och hästarna? Och dertill ännu redan på morgonstunden en sådan drägt? 2. ! — För denna drägt, så väl som tjugu andra, står jag ännu i skuld; och för öfrigt vet jag, yttrade Rudolf, under det han uti sin ifver gick steg för steg framåt — för öfrigt vet jag, att man ämnar sätta sig i besittning af mig denna afton .. ja, sedan balen i Alden är slutad. — Hvad-är det ni säger? — Rena sanningen. Nu kan ni förstå, hvad min stolthet lider ..., jag vill ej säga min kärlek; ty, ni. känner det, ni så väl som jag .... lady Southwel var verkligen brottslig första gången, och detta för länge sedan började missförhållande har i denna stund er återstudsande inflytelse på hennes lif. Ja. jag anser mig verkligen hafva rättighet att lemna bepne, fortfor Rudolf, småningom alltmera stärkan