Aftonbladet – 1 maj 1841, sida 2

ligen förlorade sig i en dimma vid kajen. Luften var skarp och genomträngande. Lady Southwel, höljd i en reskappa, hade stannat qvar på samma plats, kall och orörlig. Intet buller, intet enda tydligt ljud, med undantag af vågens brusning, träffade hennes öra; och imedlertid skulle man kunnat säga, att hon i hvarje ögonblick fruktade se en skugga framsväfva från någon af bergsklyftorna, en ond ande, lik en af dessa ohyggliga drakar, dem dikten målar. Doktor Berdnards ord, när han lemnade henne, framställde sig snart för henne såsem lika många hotelser, dem inbillningen förstorade; hon såg omkring sig med rysning. Hastigt läto steg af en i sanden gående person höra sig; en man kom emot No och hon kunde ej undgå att upphäfva ett skri.... När hon i den ankommande igenkände Harry skin? grade sig hennes förskräckelse; han kom att gifva henne underrättelse derom att läkaren vid badinrrättningen åtagit sig hennes uppdrag, och att hennes önskningar derutinnan således skulle blifva uppfyllda. oo — Det var således ej någon hos Doktorn, när du lemnadejhonom paque et? frågade lady Soutbwel, med darrande röst. — Han var ensam hemma sysselsatt med att författa ett vigtigt arbete. Han bad mig göra eder beredd att emoltaga honom i Morgon middag, hvilken han ämnat passera hos er— Då lärer han komma något sent, återtog hon med en blick, strålande af triumf. Håll dig färdig, att i denna natt med mig afresa till Saint James! Hon dröjde ej att återkomma till Rudolphs och sir Roberts sällskap, hvilka vid denna afresa iakttagit allt det hemlighetsfulla, som kunde tillhört en flykt. När fartyget plöjde böljan och lady Southwel, tillbakadragen till det innersta af sin hytt, med sin forskande och på frågor rika blick öfverfor kusten af det land, som hon lemnade, skymdes hennes ögons