Aftonbladet – 1 maj 1841, sida 2

dessa tankar, ty en lång stund efter det Langlois passerat, förblef han ännu länge i en mot balkongen lutande ställning. Slutligen lösryckande sig från denna domning, vände han sig till lady Southwel, som just nu lagt hans recept i en liten portfölj, och yttrade: — Jag har nu sagt er, madame, hvad jag skulle säga. Fast det kostat mycket på mig, har jag uträttat mitt uppdrag. Härefter kan jag ej svara för hvad som framdeles kan hända. En annan persons passion är hans egen hemlighet, likasom hans hämnd. Farväl, lady Southwel; det är ej mitt fel, om någon, sora älskar er i dag, hatar er i morgon! Tänk väl derpå; det behöfs blott få ögonblick, för att göra denna mannen till er vän eller fiende! oo— Ni vet mitt beslut, Doktor, inföll lady Southwel, i det hon tog farväl af honom; det är oryggligt. Farväl! .— Hon drog sig i detsamma tillbaka till sitt kabinet, der hon nägra sekunder inneslöt sig med Harry, hvilken hon hade mycket att fråga. — Ingen möjlighet, säger du, att intränga i hans fängelse, om ej genom denne Doktor Bernard? yttrade hon. Denpe man behagar mig icke; men det finnes då ingen annan, som man kan begagna sig af.... Tror du då, att han, på mitt uppdrag, skall frambära denna liHa hjelp .... Tyst! armbandet som han återfunnit; Han kan behålla eller sälja det; det må han göra efter behag. Såsom simpelt guld skall han ej emottaga det; dertill är han för stolt. Men af denna skänk skall han förstå, att jag anser honom oskyldig. Se här tag och bär dessa rader till Dektorn! så, gå nu, lemna honom dem jemte detta paquet, som jag här förseglar. Skynda dig tillbaka förstår du! Denne mans oväntade arkomst till Doktern, och det uppdrag rörande Langlois han medförde frän ladyn, om hvilken Doktorn redan förut trott sig böra tala med honom, förskräckte denne ej ringa.