Aftonbladet – 28 april 1841, sida 2

(Insändt.) Ylterligare om votering i förstärkt Utskott. Den af mig till Red. insände artikel i detta ämne, hvilken intogs i Aftonbl. för sistlidne Fredag, har hos åtskillige af mine politiske vänner framkallat anmärkningar såsom t. ex. 4:0 Atl erdalydelsen i 69 Q. RB. F., det St:s cUtsk. skulle förökas med så många Ledamöter — att de blifva trettio af kvarje stånd, ultruckte fulttaliohets-nödvändigheten vid voteringen. Härå terde få lemnas till svar: Utan att kunna inse, det denna ordalydelse i nu förevarande fråga betyder annat eller mera, än termerne i 30, till och med 35:te 8S. R. O., der, i fråga om Utskotts tillsättningen brukas, än att Utsk. askall bislå al 00 Ledamöter än ulgöres af, än bestående af och slutligen asammansatt af — hvilken variation i termer synes visa, att Grundlagstiftaren ej fästat någon vigt vid enformighet — är det likväl uppenbart, att orsaken hvarföre, i 69 , termen cökas till blifvit nyttjad här, i olikhet med de öfrige S, är den, att ordinarie Utskottet bestått af en mindre personal. 2:0 Alt förhållandet nu borde vara annorlunda med fulltaligheten då förstärkt Utskott voterade med BR. St:s tält, än då Ledamöter af andra Utskott blott i allmänhet beredde målen. Scar. Ja, förhållandet är också deruti olika, att antalet vid valen bestämmes mer än tredubbelt större än vid vanligt Utskott. — Att likväl fulltaligheten icke blifvit ansedd såsom absolut nödig, inses af sista momentet, som förutsätter möjligheten, attaf 120 röstande, och fastän en sedel blifvit aflagd (enl. förestående moment.) Vid de öfrigas uppsumerande rösterne kunna befinnas lika delade, hvilket påtagligen blef en omöjlighet, då 419 är ojemnt tal. 3:0 Att vid alla föregående Riksdagar fulltaligheten blifvit ansedd nödvändig och Suppleant-val derföre hållne. Svar. Ja, jag har härutinnan icke kunnat igenfinna annat verkligt motiv, än det att begagna det ögonblick, man kanske ofta icke utan en viss beräkning funnit tjenligast, till att försäkra sig om en öfvervigt för vissa åsigter, hvilken öfvervigt man var angelägen icke skulle störas eller förändras, derest, efter några Ledamöters afgång, andre måste inväljas vid en annan icke så fördelaktig tidpunkt af Riksdagen. — 1 öfrigt har jag aldrig kunnat öfvertygas om rigtigheten att låta prejudikat eller häfd besegra en grundlag, hvars ordalydelse blifvit skyddad af en serskild . — Frågar man åter, hvarföre ej den princip, som nu är ifråga, blifvit förut omtvistad och slutligen bestämd? så synes svaret otvunget bli, att före denna Riksdag Grundlagens maschineri och denna dess ömtåligaste del föga behöft att påkännas, och att medgörligheten hittills på det hela alltid i sin början afhjelpt de formstridigheter, som äfven i detta fall uppstått, men aldrig ledt till någon betydlig uppmärksamhet på principer. Med erkännande af en annan anmärkning, att frågan om voleringspropositioners uppställande eger sammanhang med den nyss afhandlade, emedan det är svårt att tänka sig något annat motiv för uteblifvande från votering, härledt ur en sannt moralisk och politisk grund, och således förtjenande stämpeln af protest emot jörnärmad rätt, än just den omständighet att prepositionerne icke voro fullkomligt enlige med lag, må jag nu i ett sammanhang söka till ett helt sammanfatta och vidare utveckla alla de spridda yttringar jag förut i detta ämne haft tillfälle inom mitt stånd lemna. 4 Efter en gammal för god ansedd regel, att altid vid tolk