Aftonbladet – 28 april 1841, sida 2

hvilka krafter som verka mot hvarandra, och på hvad sätt dessa arbeta, så framt de icke tillfälligtvis uti sällskap träffa någon väl hemmastadd Riksdagsman, som vill berätta dem något derom. Ett ministeriellt parti gifves således alldeles icke, och kan ieke gifvas: ty ministeren ligger för alla utom räkningen, och betraktas såsom existerade den alldeles icke. I anledning häraf anför korrespondenten nu följande: Detta högst okloka språk måste göra tydligt för en hvar, som vill något tänka på förhållanderna, att bakem ministeren står ett parti, som af Svenska Minerva sjelf betecknas såsom Konungens egentliga parti. Ministeren bar således ej något att säga i politiska saker — sådant erkännes helt oförskräckt af detta parti — och den mildaste slutsats man deraf kan draga, är, att detta regeringsparti, om man verkligen kan gifva det ett dylikt namn, är lika mycket splittradt inom sig och till och med ännu mera än oppositionen; att den ifrigaste delen af dess medlemmar hyser önskningar, som den ej öppet kan tillstå, och som just derföre väcka misstroende. Detta sakernas tillstånd är högst obehagligt och ger alla eljest likgiltiga förhållanden en oangenäm partianstrykning; och iovgenting af vigt kommer till afgörande, förr än detta missljud blifvit upplöst. Att regeringen föga tänker på eftergifter, bevisar det svar, som Statsrådet Ihre gaf StatsUtskottet, då detta, i afseende på Kabinettskassan, önskade nya upplysningar. Han visade denna begäran helt torrt tillbaka, då den nemligen angick föremål, som i alla länder och på alla tider hållits hemliga, och således ett svar, som ej kunde passa till frågan, då det till större delen vore räkenskapsredogörelser, sum åstundades