Aftonbladet – 26 april 1841, sida 2

— Den ryktbara frågan om kabinetts-kassam har åter kommit på tapeten, och lärer under den ingående veckan blifva det hufvudsakliga, om icke uteslutande samtalsämnet i de politiska kretsarna. Detta är icke heller att ändra på. Frågan huruvida de Svenska Ständerna skola för Statsverkets räkning erkänna förbindelsen att betala en skuld, om hvilken alla äro ense, att den blifvit grundlagsvidrigt ingången, som under alla föregående Riksdagar varit fördold för representationen, som ämnu vid början af Riksdagen ej omtalades, då det endast hette, att kronans värdighet fordrade, att ingen indragning skedde i diplomatiens anstländiga representation hos utlänningen, och hvars vidunderlighet ännu mera ökas af det bevista faktum, att det anslagna beloppet till minister-kassan varit fullt tillräckligt för alla nödiga och nyttiga utgifter; denna fråg:, säga vi, är naturligtvis af en så stor moralisk vigt, dess afgörande måste i så väsendtlig mån bestämma det Svenska folkets omdöme om sina representanters uppfattning af grundlagens anda, och deras begrepp om styrelsens förbindelse till politisk ansvarighet, att den, ifrån denna synpunkt, måste betraktas nästam såsom denna Riksdags hufvudoch statsaktion. Såsom aspekterna för närvarande visa sig, anser man otvifvelaktigt, att majoriteterna hos Ådeln och Presteståndet bifalla betalningen, men Bondeståndet deremot afslå den. Det hänger således egentligen på Borgareståndets beslut, buruvida saken skall komma till votering i förstärkt Utskott eller icke; och detta lär för ögonblicket isynnerhet vara hvad man önskade förebygga. Att de, som vilja hafva skulden betald af staten, söka, så godt sig göra låter, med skäl öfvertyga om nödvändigheten deraf, är ganska förklarligt; men mera förundransvärdt är, att en hop beskäftiga personer sprungit hos ledamöterna af Borgareståndet, förespeglat dem personliga fördelar och lofvat intercedera för uppfyllandet af snart sagdt hvilka önskningar de behagade, bara de vilja votera ja till betalningen vid detta tilfälle. Ett sådant handlingssätt är så mycket mera klandervärdt, som man hvarken bör eller kan tro, att de haft något specielt uppdrag härtil från regeringens sida, hvilken de sålunda endast Rn RANN a. EN