Aftonbladet – 24 april 1841, sida 2

hvad som nu passerat, svarade lady Southwel, med nedslagenhet; jagi har ej kunnat beherrska mina emottagna intryck i eder mrärvaro; haf öfverseende med detta! Doktorn visade en åtbörd af aktning. Rudolph och Sir Robert hade likasom af någon instinkt närmat sig intill lady Southwel, och talade sakta med henne. Lady Soutbwel, som, med händerna hoplagda, vårdslöst satt sig, och lagt sina fötter på sin favorit-hund, var klädd i en bvit råek, som liknade en puderskjorta, och bidrog att öka behaget i hennes sällsynta blekhet. Några tårar framtrillade då och då mellan hennes fuktade ögonhår, och hennes med en lätt blå färg bemängda ögoncirkel miste sin klara färg, likasom hafvet förmörkas af en öfyerseglande molnsky. I samma ögonbiick slog klockan tre isalen. Doktor Bernard tog sin hatt och käpp, och, med tillkännagifvande af ett oundgängligt besök, som han hade att göra, tog han farväl af lady Southwel, efter att hafva gjort några föreskrifter, i afseende på hennes svaghetstillstånd. — Skulle väl doktorns besök kunnat misshaga er? sade Rudolph, efter några ögonblicks tystnad, Doktor Bernard är imedlertid en förträfflig man; låt vara, att han tycks taga allt något kallt. — Jag har några dagar haft bizarra ider, baron, och se der deras anledning .... tidningen.... denna tidning låter mig ana något ledsamt. — Låt edra afundsmän och ovänner prata, bäs de vilja. Ni måtte väl äga någon arm, på hvilken ni framdeles kan lita? återtog Rudolpb. Den vackrs lady Southwel har bort inse, att, när tillfället bjuder, vi ej lemna en orättvisa ostraffad. När man är er bland Grisiers förnämsta elever, som gör mycke! afseende på .... Så.... — Jag tror det väl, baron; tag tviflar hvarken på ert mod eller er skicklighet. Ni är en ung, ståtlig man; ni njuter af verldens nöjen, och mi må vä