Aftonbladet – 22 april 1841, sida 2

Toms vackra, lockiga hår, som föll honom ned på axlarne, allt är efter beskrifningen , och n har intet annat att göra, än godvilligt följa Oss. Tom var härvid alldeles förkrossad; allt tycktes ha sammansvurit sig emot homom, och der drägt, han påtagit, för att rädda sig, var jus! den, som störtade honom i förderfvet; han kun de likväl ännu ieke förmå sig att lemna sig soldaternas våld, utan sökte i sin hjerna efte någon utväg till frälsning. Oförmodadt uppgicl för honom en stråle af hopp; han vände sig til sergeanten, sägande: Är inte ni wid öfverste Gardiners rege mente? pJa visstis pKänner ni ej sergeant Maxwell? Det är just jag sjelf, detl Nå, då är jag räddad! ropade Tom; ni kän ner ju miss Ketty, och ni tror väl kanske hen nes intyg, ifall hon förklarar, att jag är Tom lärling hos master Cromby, och inte prinsen som ni söker ? vÄr miss Ketty här?, frågade sergeanten. Ja visst. . Flickan efterskickades genast, och då hon in kom i salen, ropade hon vid åsyn af Maxwell Ack, se, min kusinli, . Lady Mitliden hade inkommit nästan på sam. ma gång, men stannade vid dörren, orolig öfve hvad som föreföll. PMin kusin, sade sergeanten till Ketty, här är inte tillfälle att tala om det nöje jag har at! råka er; jag är här i tjensteåligganden och ni äl hitkallad, för att vittna i en vigtig angelägenhet Tala utan fruktan, miss Ketty, och gif sanninger