Aftonbladet – 16 april 1841, sida 2

— Det långa anförande, som Hr Kammarherren Rosenblad afgaf på Riddarhuset, när frågan om anslag till Waxhelmen der förevar, och hvilket redan härom dagen med Svenska Biet utflög kring landet, fanns jemväl i går afton bifogad! med Statstidningen, Detta anförande lärer således hafva smakat egement väl, ehuru det i sig sjelf icke är någet nytt, utan endast utgör ett sammandrag af Hr von Hartmansdorffs gula bok. Landets rika tillgångar, egendomars inköpande a! allmogen, fabrikernes ökade tillverkningsvärden, reducerade skattebelopp m. m.; med ett ord alla de siffror, hvarmed de geda tidningarne hela tiden bertåt sqvadrenerat emot alla anmärkningar om existerande missförhållanden i samhället, firnag der uppradade, utom tilltagandet af de fattigas antal och uppgiften på eessioner och utmätningsauktioner. Det intressantaste förekonamer likväl vid den punkten som angår skattebeloppen, der Hr Rosenblad yttrar: aoch wi ehafva vid demna riksdag redan eftergifvit öfver 300,000 Rdr gamla statsbörders, hvarvid i en not såsom upplysning tillägges: Passevoalansafgiften 486,000 Rdr, Lagmansoch Häradsehöfdinge-räntam 83,000 Rdr;sterbhus-procenten 13,000 Rdr, Nummerlotteriet 60,000 Rdr; tillsammans 342,000 Rdr i rund summa.x Det är isynnerhet ordet vt, som här förråder en ebeskriflig naivetet. När man erinrar sig huru Hr Rosenblad, Hr von Hartmansdorff och hans politiska vänner stretat för förhöjda anslag inästan alla punkter, och huru oppositionen, som yrkat på nedsättningar, blifvit illa åtgången för sitt yrkande på sparsamhet, så har detta vi utan tvifvel aldrig lyckligare kunnat användas. Man kan verkligen kalla det att taga hedern utan besväret. Men allvarsamt: huru vilja de värde herrarme inbilla någon, som vet att två gånger två är fyra, att en verklig skattenedsättning i det hela kan äga rum, medan anslagen förhöjas? Någorstädes ifrån måste väl medlen till utgifterna hemtas, om det också sker auf ein ander mantiers. Och efter Hr Rosenblad anser sig oförhindrad att tillegna sig ordet vi om itgärder, som gått fram till större delen emot han: och Riddarhus-majoritetens vilja, hvarföre ha han då sednast i går så nitiskt stridt för de obilliga besluten i roteringsfrågan, som så trälfande erinra om ett yttrande af Grefve Anckarsvärd vid 4823 års riksdag, om samma fraktion af Riddarhuset, att den syntes mera angelägen om att befunge der, som förut icke varit betungadt, än att någonstädes lindra; hvarföre ville de ädle herrarne då ieke ens tillåta återremis: af betänkanderne i nämnda fråga? Jo, för del att desse vi hufvudsakligen se på att få skattkammaren fylld; för det att samma vf anse al förändring af eller inskränkning i byråkratiens öfvervälde såsem obehöriga och revelutionära innovationer; för det att bemälte vi ensamme vilja styra och ställa om samhällets angelägenheter och för det att vi äre så intagne i sina gula och gröna målningar, att de hvarken hafva ögon eller öron att märka, att om icke de billiga och rättvisa fordringarne på ett nytt uppslag i sakernas handhafvande någorlunda tillfredsställas, så gål det, oaktadt alla de eiterade grannlåterna, slutligen till en splittring, soma inga vi kunna besvärja. Åtskilliga omständigheter gifva för öfrigt an ledning till en viss nyfikenhet, hvem det är som i detta ögonblicket egentligen har det hög sta direktörskapet öfver Statstidningen, hvaron mera vid ett annat tillfälle torde upplysas.