Aftonbladet – 16 april 1841, sida 2

— Nå väl, om prinsen tilltalade er sålunda, hvad skulle ni väl då svara? Jag vet ickel stammade den unge chefen. eMen jag vill icke ha att strida mot min egen svaghet, tillade han efter en paus, och således skall jag ej afbida H. K. Höghets uppvaknande. Jag uppdrager åt er att öfverlemna åt honom denna föreställning, som nästan alla klancheferne jemte mig undertecknat, och som innehåller den vördnadsfulla men uppriktiga förklaringen af vårt oföränderliga beslut. Det dokument Lochiel nu öfverlemnade till sir Murray inneböll verkligen en förklaring af de fleste klavhöfdingarne, att icke väpna en e man, om icke Carl kom till Skottland, åtföljd af reguliera trupper. Å Å Den gamle Lord Lovat gaf först sitt bifall åt Lochiels yttrade mening; Clanranald och Boisdole, hans bror, följde dess exempel. Sir Murray betraktade nu den ene af de närvarande efter den andra; i stället för denna enthusiasm, som ett ögonblick förut tycktes hafva lifvat dem, fann han nu på deras anleten icke annat än uttrycket af ett ofruktbart medlidande och en gagnlös tillgifvenhet. O min prins! Är det då verkligen afgjordt ropade han, att du i hela Skottland icke mer finner en enda Man, som vill väpna sig till ditt försvar b Å Under dessa ord lät han sina blickar ännu en gång gå omkring de närvarande; de stannade vid Burke, som under hela detta uppträde röjt det lifligaste deltagande. Bergsbon tryckterhårdt fästet på sin claymore, som om hän värtvd dig att gå till strids: hans ögon glänste, habe fipD F NG or 2