Aftonbladet – 15 april 1841, sida 2

yrkade bifall till Kongl. Maj:ts proposition och fruktade icke ett afslag. Hr Christiersson. Det må vara medgifvet, att medlen blifvit illa använda, att hela arbetet blifvit ett eländigt portpurri, men det stod likväl fast att denna kyrka vore en nationalegendom, och såsom sådan berde iståndsättas. Just på grund af den tariff, Er Schartau anfört, kunde Tal. ieke undgå att bifalla Kongl. Maj:ts . proposition, emedah han icke ville, att kommande Ständer skulle besväras med vidare anslag. Man hade anmärkt, att denna fråga icka vore af någon politisk vigt; den hade fått en sådan, då kollekten påböds, hvilket väckt ogillande; men orsaken hvarföre man i Tal. hemort gifvit så ringa, vere der, att man der allmänt ansett att hela staten, genom Rikets Ständer borde ersatta den timade olyekan. Biföll 52,000 Rdr. Hr Gustafsson upplyste, att som han ej haft til gång till kostnadsförslaget, hade han måst förfråga sig Kos sakkunnige personer; af dessa hade väl yttrats, att de af K. M. äskade 52,000 Rdr vore nödvändiga, meh ej att de voro tillräckliga utan att möjligen någet mer kunde behöfvas. Deras yttranden hade likväl icke varit grundrde på några fuHständiga kalkyler. Hr Heisingius hade i Utskottet varit af lika mening med Hr Schartau, och vore, såsom Finne, för mycket envis att gå ifrån sin mening; vore likaledes för mycket hästkarl och vän af hästar, att vilja hafva hästarne ur kyrkan. Tal. påminde sig att han, (hvilket förmodligen icke varit fallet med Hr Winge) såsom ung varit en rask ryttare, och en gång utkommenderad att tukta rabulister; i början hade han väl varit litet rädd, men sedan han kommit opp på hästen hade han återfått sitt kurage, och äfven skrämt ett dussin eller par, som blifvit rädda för hans häst och makat åt sig. Hästar vore derföre af mycket värde, och man kände dessutom den tillgifvenhet, forntidens riddare visade för sina hästar och rustningar, m. m. Tal. biföll för öfrigt nu som i Utsk. 52,000 Rdr. Hr Arnösra trodde, att i en sak som denna, det vore rättest att vädja till nationalkänslan m. m. och talade till bifall för K. M:ts preposition. Hr Winge bad Hr Gustafssonupplysa Hr Lagergrer, huruvida de i Riddarholmskyrkan befintlige hästar vore af något högt konstvärde. Hvad den i St. Nicolai angick, hade Tal. hört, att densamme, för den aflägsna tid då han gjordes, egt ett så högt konstvärde, att traditionen omförmälde, att konstnären blifvit dödad, på det icke någon skulle kunna göra efter en dylik. Hr Helsingius hade haft rätt deri, att han (Hr W-.) icke varit någon ryttare i sina dar. Uti Pantheon förvarades väl store mäns stoft och rustningar, men inga hästar; men då Hr Helsingius haft så mycken kärlek för sin häst och rönt så redbara tjenster af densamma, önskade Tal. att den, jemte öfriga hästar, måtte få en plats i vårt pantheon, i stället för riddaren. Hr Helsingius instämde i denna önskan. Hrr Moberg och Grapenrgiesser yttrade sig i anledning af hvad man anfört rörande den allmänna opinionen, att denna ofta vore missledd, m.m. I sjelfva hufvudsaken biföllo de Kongl. Maj:ts proposition, för hvilken äfven Hrr Carlberg, De Mare och Billberg talade. Vid slutligen anställd votering bifölls Utskottets förslag med endast en rösts pluralitet, eller 26 röster mot 25, som ville annorlunda besluta, emedan Hr Kjellberg, med hvilken Hr Wallen förenat sig, icke velat afstå från sin begäran om proposition på afslag. Hr Lagergren reserverade sig.