Aftonbladet – 15 april 1841, sida 2

Hr Gustafsson: Man hade både inom och utom representationen hört yttras, att jernplåtar borde användas till taktäckningen, för att spara kostnaden; men det skulle falla sig ännu dyrare på längd at! underhålla ett dylikt tak; han hade af skickliga arkitekter hört, att det brädtak, som nu betäckte kyrkan, icke kunde uthärda öfver em vinter till, emedan det vore otätt som ett såll. Den af Utskottei föreslagna summa vore knappt tillräcklig till taket. mycket mindre till någon reparation af hela kyrkan, och måhända vore icke enz den i K. M:ts proposi: tion upptagna summan tillräcklig. Tal. ordade der efter om de minnen, sem bevarades inom dessa mu. rar. Hvarje individ ägde sina minnen, som icke kunde uppskattas med penningar, likaså nationerna man hade sett huru Frankrike nyligen emottagit sir kejsares stoft; man hade sett hvad Tyskland gjort att fira minnet efter stora män. En Talare hade talat omr de sorgliga minnen, som inneslötos inom dessa hvalf; det vore visserligen sant, att derinorm förvarades minnet af många länder, som gått förlo rade; men minnen, som väckte andra känslor; Car X:s stoft hvilade der, och med detta minnet af han: eröfringar, hvilka vi ännu äga och draga fördel af Hr Winge hade talat om, att hästar förvarades kyrkar, men detta vore ett misstag; i kyrkan fann: inga verkliga hästar, det vore endast attrapper, föl att uppbära rustningarne. Hr Laqgerqren: I afseende på hvad Hr Wing yttrat om hästarne, ville Tal. upplysa, att Riddar: holms-kyrkan icke vore den enda kyrka, der sådan: förvarades, då något historiskt minne vid desamm: vore fästadt. Uti S:t Nikolai kyrka (Storkyrkan) t ex. funnes en bäst, och dertill en ganska ful häst nemligen den S:t Göran rider på; men likväl had ej kyrkorådet funnit rådligt att borttaga den, eme dan han vore en skänk af Sten Sture den äldre. — Ett brädtak vore icke lämpligt öfver en national helgedom. — Tal. ville erinra sig, att kosfnadsför slaget upptagit 300 Skeppund koppar till taktäck ningen; det vore således ett nytt underverk i 49:d: seklet, icke mindre än de som omtalas från fornti den, som Hr Ekholm omnämnt, eller att en kyrka större än Riddarholms-kyrkan, kunnat täckas mec I koppar för 10,000 Rdr Bko. Tornbyggnaden had af några klandrats, men detta vore oförtjent; denns byggnad vore ganska vacker, och detta torn, ehurt af ett annat material, framkallade likväl en erinrar om den förra vackra tornspiran. Tal. önskade bi fall till den summa, som den Kongl. propositioner upptog, och hvilken endast med en rösts pluralite i Utskottet blifvit nedsatt. Hr Petre: Ehvad man än måtte besluta i denn: sak, måste man medgifva, att frågan ieke vore a någon politisk vigt; det var dock med förundran, Tal. hört att så litet afseende fästades vid den all männa opinionen, hvilken man härvid tycktes be handla såsom ett lekverk. Sedan Kongl. Maj:t, på Hr von Hartmansdorffs tillstyrkan, i de ämmaste or dalag uppmanat den Svenska allmänheten till er kollekt, väckte denna uppmaning så ringa deltagan de, att endast omkring 2600 Rdr dervid inflöto Detta visade, huru det allmänna tänkesättet vort stämdt, i afseende på denna byggnad; BondeStånde hace äfven afslagit allt anslag till densamma. Mar hade svårt att för sig redogöra för motiverna til Iden liknöjdhet, som visat sig för Riddarholms-kyr kans iståndsättande; men utan tvifvel voro dessa at söka i det sätt, hvarpå sjelfva eldsläckningen vt förts, likasom i det ovanliga deri, att Konungen namn blifvit begagnadt för insamlande af medel fö kyrkans reparation, samt att dessa medel i först: I rummet blifvit använda till hvad som utgjorde pryd naderna, d. v. s. hvad som först i sista rummg bordt komma i fråga. Det hade derföre måhändi varit bäst att för närvarande icke gifva något anslag utan öfverlemna detta åt kommande Ständer, väl ve tande, att dessa icke komma att lemna kyrkan å sitt öde; men som representanterne från Stockholm I hvilka samtlige utgöra en sjettedel af Ståndet, tala för bifall till betänkandet, vore det väl att förmoda alt denna mening skulle göra sig gällande; dock ön skade Tal., att man icke skulle sträcka sina preten tioner för långt eller högre än Utskottet tillstyrkt emedan, i den händelsen, någon möjligen kunde be lgära afslag på hela summan. Hr Geijer, med hvilken Hrr Berglund och Pei t-rsson instämde, önskade bifall till betänkandet emedan, om hushållning och sparsamhet iakttoge: I de 40,000 Rdr, som Utskottet föreslagit, trolige Iblefve för ändamålet tillräckliga. Hr Scharfaw kunde ej instämma med de Talare som försvarat den åtgärden, att medel, som privat I personer sammanskjutit, blifvit uteslutande använd !till uppförande af det omtalta tornet; han förklarad Itvertom sitt högsta ogillande deraf, att man på e Ikyrka, som icke numera vore annat än ett grafcho: luppfört en sådan lyxartikel, som dessutom vore e I missfoster i arkitektoniskt hänseende, ett slags si Thouette af en förvaltning, som bröstar sig öfver si legen fåfänga; men de, som uppfört detta verk, fing läfven svara derför. Rikets Ständer borde, om ocks I med någon uppoffring, skydda sig från hvarje fram tida förebråelse för delaktighet i ett klandervärd I förhållande. Utskottet hade derföre, till iståndsät tande af den s. k. kyrkan, tillstyrkt 40,000 Rdr, c de 352,000 Rdr, som Kongl. Maj:t äskat och or! I hvilka här bade yttrats, att äfven denna summa ver lotillräcklig; ett sådant omdöme kunde väcka tvekar -lom man ens borde bevilja något för detta ändamä men man torde böra sätta mera förtroende till c af Öfverintendentsembetet uppgjorda förslag, än ti enskildes framkastade meningar, ech således ick tro, att den nu äskade summan vore en småsa