Aftonbladet – 14 april 1841, sida 2

kedde med bättre framgång; det blef ljus i ett önster i nedra våningen, en dörr öppnades och n karl, som man på dess hållning kunde taga ör en gubbe, nalkades gallret, försedd med en Mlindlykta, hvars mörka sida skymde hans anigte. Gubben stack hufvudet genom gallret och ;yntes uppmärksamt betrakta den, hvars hvissing sannolikt väckt honom. Liksom om han misstrott sina ögon och icke ansett sig kunna vidtaga nog försigtighetsmått, uttalade han i form af lösen dessa ur bibeln lånta ord: cAr det du som ropar i öknen: Bered Herranom väg oeh görer stigen jemn på marken? aOppna, svarade främlingen, aty det står skrifvet: Beder, och J skolen få, klapper, och eder skall varda upplåtet. Nöjd med detta svar, uppläste nu gubben änteligen porten för de vägfarande, och Tom in. trädde med sin följeslagare på en liten gård, vid hvars motsatta sida hufvudbyggnaden låg. Ynglingen hade icke utan någon oro märkt sin ledsagares hemlighetsfulla uppförande och detta utbyte af vissa bestämda igenkänningstecken. Den hastiga ridten och nattkylan hade förskingrat vinångorna och han hade återfått sin kallblodighet, d. v. s. sin naturliga benägenket till fruktan och misstroende. Utan att serdeles bekymra sig öfver förklaringen på sina betänkligheter följde han främligen, ehuru icke utan en viss tvekan, eller såsom en person den der låtit hänföra sig till ett oöfverlagdt företag och nu börjar ångra sin oförsigtighet. Främlingen, som gick bredvid Tom, steg långsamt uppför en vindeltrappa, som ledde till en dörr, på hvilken han sakta klappade; denna öppnades utan buller, och