— Det fula vädret i dag på morgonen tyckes hafva ganska ofördelaktigt inverkat på gumman Minervas humör före anträdandet af den vanlige Skärthorsdags-färden. I stället att helt tyst begifva sig åstad jemte det öfriga sällskapet, har hon, ruskig och vresig, slagit omkring sig med qvasten åt alla kanter. Isynnerhet synes den sista Kongl. skrifvelsen till Ständerna, med afseende på Riksdagens slut, förekomma henne såsom ett betänkligt och oförmodadt hinder, sedan hon i långliga tider arbetat på, att en vacker dag få föra sina vänner den rakaste vägen till Blåkulla. Framför allt få Konungens Rådgitvare här i Sverge umgälla hennes elaka lynne, för det att de ens veta af, att ännu flera vigtiga Riksdagsärender återstå: Hr Statsrådet Fåbreus har ju, som vi säkert minnas, i sina yngre år tjenstgjort uti Konungens Canzli, och just samma afdelning deraf, hyarest han nu är Chef; han kan således icke vara okunnig derom, att Kongl. Maj:t uti Statsrådet icke anses äga kunskap om annat, än hvad de anmälta skriftliga handlingarne innehålla, eller hvad de närvarande Rådgifvarne, på d:ras serskilla ansvar för rigtigheten , anmäla. Konungen må låta för sig läsa tidningar och ströskrifter i sina rum, och der höra mundtligen berättas om dagens händelser hvad och huru mycket som helst, så kan dock samme Konung uti sin Rådkammare icke anses äga kännedom af båvad käni.t är, så framt derom ingen anmälan i behörig ordning skett. Konungen vet således, i Statsrådet, ingenting om den vid Riksdagen väckta frågan om representationsförändring.s — — Hela denna doktrin, att Regeringen ej bör få veta af något som passerar, fastän åtskilliga bland Rådgifvarne äro ledamöter af Riksdagen och Talmännen äro i ständig beröring med Konungen, är, såsom läsaren finner, både rolig och uppbygglig, emedan det innefattar en fullkomlig förnekelse af ppersonlighets-principeny äfven hos Konungen, och således snörrätt strider mot den politiska lära, som ultrapartiet an