Aftonbladet – 6 april 1841, sida 2

jaga en känsla af fasa, då han hörde dessa nattens mångfaldiga, olika ljud, som gjorde ensligheten så förfärande och hans skräck fördubblades hvarje sång, då en vild häst (poney) uppväckt af hans steg, sprang öfver vägen och skakade sin mahn under ett hemskt gnäggande. Plötsligen ljöd en hvissling i hans öra och besvarades från andra håll. Tom stannade och märkte på några få stegs afstånd en hvit massa, som böjde sig öfver ljungenDen förblef orörplig och det var omöjligt urskilja dess former. Var det en lefvande varelse eller en af dessa hvitgrå stenar, som man träffar nästan vid hvarje steg på de skottska hedarna? Toms ovisshet härom upphörde imedlertid snart, ty ljungen började röras och han såg tydligt en karl, som sträckte ut armarna från ena sidan af vägen till den andra, i afsigt att tillstänga den för honom. Denne man var en verklig jätte, hvars proportioner mörkret ännu mer förökade och gaf honom utseende af ett spöke. Han hade nakna fötter och ben, kroppen betäckt med en fårskinnspels och kring hans hals, Som liknade en tjurs, fladdrade ett svart, tofvigt hår; han var tydligen icke ensam, ty ljungen fortfor att vara i rörelse och öfver dess toppar höjde sig då och då andra bhufvuden. I en sådan belägenhet hade Tom intet annat mod att visa än resignationens; men som jätten, hvilken ställt sig i hans väg, ännu icke gjorde någon vidare rörelse, beslöt vår bjelte att våga ett par steg framåt, 1 det ham, för att visa någon oförskräckthet, gnolade mellan tänderna en gammal visa, som master Cremby lärt honom. Se der kommer en ung trast, som sjunger