Aftonbladet – 5 april 1841, sida 1

Hebreerna genom öknen. Plötsligt upplystes hennes anleisdrag med en stråle ar tillfredsställelse. aJag vill ursäkta er tvekan, min kära Tomy sade hon slutligen; ani är uppfödd i de otrognes grundsatser, och är van att utöfva den verldsliga regeln: ingenting för intet. Jag måste således lugna ert samvete i det jag erbjuder er nyfikenhet ett föremål; det må då så ske. Nå, låt oss höraj, sade Tom, i det han räckte ut handen med en spefull uppsyn, som om han velat taga emot penningar. aHör hvad jag vill föreslå er, fortfor Märtha, utan att låtsa märka denna rörelse. aJag vill till en början uträtta ert ärende så fort mina trötta ben förmå, och sedan — — Här lade den gamia kameronierskan pekfingret på sina läppar, liksom hon velat anbefalla sina åhörare tystlåtenhet, och tillade derefter med låg röst: a Vill ni veta hvem ni är och hvad som förestår er? Tror ni er för dyrt kunna betala kunskapen om ert förflutna lif och om er framtid med en usel flaska elixir? Ja, jag kan för er upptäcka ert ödes hemlighet,, fortfor hon, i det hon återtog den näston och det emfatiska språk, hon lärt i de presbyterianska predikningarna. Om man kommer ihåg de betraktelser, Tom sjelf nyss anställt och den förmodan hans obestämda härkomst ingaf honom, så kan man lätt förstå den vidskepliga nyfikenhet, som dessa ord väckte hos honom. Märthas anblick realiserade fullkomligt den föreställning menigheten gör sig om en trollqvinna; också kunde Tom icke länge motstå sitt begär, att få erfara något mera; han