Häradsskrifvaren A. G. Martins förklaring öfver hans begångna förbrytelse. Denna förklaring meddelas i Westmanlands läns Tidning med gårdagsposten. Man kan icke läsa den utan ett djupt intryck, och den lärdom man deraf kan hemta, skall säkert icke gå förlorad. Vi införe den derföre in extense: Sedan jag i någon, ehuru ringa mån hunnit lugna mitt af den grufligaste katastrof upprörda sinRe och stadga min förtröstan till en barmhertig Gud, att han som alla oskyldigas beskyddare äfven skall sträcka sin hand öfver min beklagansvärda maka och de många älskade hon har kring sig, så att de ej alldeles förkrossas och i hjelplöshet och förtviflan förgås, vill jeg, enligt mitt allerödmjukaste förklarande vid det första förhöret, nu närmare relatera upphofvet af förloppet af den brottslighet, för hvilken jag jemte Kronofogden Gustaf Borgman, ir inom dessa murar inspärrad, utan hbopp att dem någonsin få lemna, om ej för atv emot andra — förfärligare — utbytas. Min berättelse skall bli öppen och oförställd och så enlig med förhållanlet, som min skakade själ är istönd att rekapitulera den bedröfliga historien. För sjutton år sedan tillträdde jag Häradsskrifvare-tjensten i Bergslags fögderiet, utan minsta aning om möjligheten, än mindre tanka uppå, att genom oriktighet i debitering ellev redovisning förnärma bvarken kronan eller de skattskyldige. — Snart ble? jag dock i gamla uppbördsböckerna varse, huvusom det icke brukat gå så riktigt till med debiteringen af kronans behållne tionde m. m. Då varande Kronofogden. hade vid öfverlemnandet till mig af de före min ankomst till orten inventerade, till Häradsskrifvare-befattningen hörande, handlinarne, för sig behållit kronotiondelängderna och åee