Aftonbladet – 3 april 1841, sida 2

omedelbart sammanhang med beskattningsfrågan, och således tillhörde Ständernas departement. Se här ett annat exempel huru Regeringen sjelf i början af det s. k. konstitutionella samhällsskicket ansåg saken: Uti Regeringens proposition om landttullarnes afskaffande år 4809, yttrade reg. först sin åsigt om deras skadliga inverkan på rörelsen men tillade derefter: Men emedan enl, 60 . R. F. af den 6 Juni 4869 landtullsafgifterna räknas till den bevillaning, som R. St. äga att allena bestämma, och edet således af R. St. beror, att bibehålla eller cafskaffa dessa afgifter, i hvilket sednare fall äfven anstalterna till deras uppbörd såsom sådaana böra försvinna, har Kongl, Maj:t ansett det etillkomma RB. St. att i detta mål fatta ett afgöarande beslut. Kan man på ett amplare sätt, än dessa båda handlingar gifva tillkänna, bevisa huru dessa tullfrågor den tiden ansågos icke af ekonomisk utan odeladt af beskattningsnatur? Den voterings-proposition, som BevillningsUtskottet framställt, innefattar således ingenting nytt eller afvikande från den princip, som varit följd i andra beskattningsfrågor. Det innefattar, tvertom, blott en sträng tillämpning af Regeringsformens 60 , som till bevillningen räknar äfven sjötulls-afgiften, al SS 70 och 74, som hbandla om de allmänna grunderna för bevillningar och deras fördelning och af den praxis, som i en mängd andra dylika frågor förut varit följd. När man nu dessutom medgifvit Konungen att besluta i sjelfva förbuds-frågan, och således icke den ringaste skymt af intrång på hans prerogatif kan förebäras, så skulle det tyckas, att ingenting är mera både lagenligt och oskyldigt, än att Stänrderna åtminstone få vilkorligt anmäla, hvad tullafgiften bör blifva för den händelsen, att Konungen finner förbud ej böra fortfara. Man skulle till och med tycka, att det är en pligt för Ständerna, att uttalz en gilfven mening i detta hänseende, för all hålla Konungens rätt öppen. Men så lång! går nu förbuds-intresset i sina anspråk ;så modi ga och närgångne äro dess ombud och anhbän gare, att de genom voterings-frågans tetala af skärande medelst yrkande på propositionsvägrar vilja, om möjligt, sätta regeringen sjelf ur ståne fatt begagna sin rättighet, att kunna besluta för buds upphäfvande på en eller annan artikel blott derföre, alt ingen tullafgift för ett sådan fall vore stadgad.