Aftonbladet – 1 april 1841, sida 2

I eo för dog år 18536. — —— — — I morgon kommer det förstärkta KonstitutionsUtskottet att votera i den vigtiga frågan, hvilketdera förslaget skall hvila ut till nästa riksdag i afseende på representationsreformen, antingen att blott en församling skall väljas som sedermera fördelas inom sina ledamöter, eller tverxne olika kamrar med olika antingen valsätt eller elementer, från hvilka representanterne skola väljas eller, huruvida, såsom man kortast plägar kalla det, enkammareeller tvåkammarsystemet skall blifva det rådande. Vi hafva redan flere gånger uttryckt vår öfvertygelse om företrädet af det förra, dels för dess enkelhet, dels derföre, att oaktadt alla de verkliga eller inbillade fördelar man föreställer sig kunna hemta af två, på olika sätt valda kamrar, opinionerna vanligen genast sönderfalla i så många olika nyanser så snart frågan uppstår huru den ena kammaren skall sammansättas, att, oberäknadt den stora omgång och kostnad som derigenom skall uppstå både vid valen och för Riksdagarna, svårigheternaatt komma till enhet med det förslaget torde, när allt sammanräknas blifva, vida större än undanröjandet af den farhåga en och annan ännu hyser för ett alltför stort muvemang genom enheten i valsätt och representation. Imedlertid tyckas aspekterna nu stå på följande sätt: Adelns och Presteståndets Ledamöter i Nämnden rösta, med högst få undantag, för tvåkammarsystemet; och äfven i de andra Stånden finnes en fraktion, som kanske understödjer denna mening derföre, att de anse tvåkammarsystemets antagande lättare skall med representationsreformen försona den opinion, hvilken vid alla sådana stora frågors afgörande står vacklande emellan det gamla, som den erkänner förkastligt, och det nya, som den ej är mäktig att till sina följder utreda för sig. Mången skulle då redan tilltro sig att förutse utgången; och wi tillstå, att på det sätt, efter Utskottets förslag, den andra kammaren skulle organiseras (nämligen genom val ur den medelst samfäldta val af folket utsedda kammaren), biefve dess egentliga politiska verksamhet så neutral och oskyldig som möjligt. Men vi tro oss likväl böra, innan det är för sent, fästa uppmärksamheten på ett förhållande, hvilket måhända alltför litet blifvit betraktadt, under den föregående diskussionen öfver Konstitutionsutskotiets förslag. Om nämligen enkammarsyslemet antages, i fullkomlig eller nära enlighet med Utskottets förslag, skulle valen af svenska nationens Ombud ske i 230 valkretsar. Om åter det sednare förslaget antages, väljes blott 4735 Representanter i 173 valkretsar, och de 75 till andra kammaren utväljas af denna. Vid tillämpningen af dessa olika stadganden finner man, att skilnaden emellan valkretsarnes antal utgör ej mindre än 735 på 230, och att de 173 kretsarne således blifva ;:del vidsträcktare, än hvad de skulle vara, om enkammarbildningen tillät, att välja 250 kretsar. I eti land, sådant, som vårt, der befolkningen är spridd på 4000 qvadratmils yta, och der städernas folkmängd är så obetydlig, att Utskottet till och med blott föreslår, att tillerkänna städerna ;:delaf valdistriktens antal, der måste hvarje sådan utvidgning af valdistrikten nödvändigt medföra en tillökning i hindren för valens lyckliga utgång. Onekligen erfordras vid sådana tillfällen en allmän kännedom om duglige, redlige och erfarne personer, och en öfverensstämmelse i allmänna intressen, hvilken minskas i samma mån, som flera olika lokalförhållanden sammanföras genom utvidgningen af distrikter. Okade anledningar uppstå då, att splittra meningarna om de ifrågakommande personerna; och inom ett färre antal kretsar skola yttre krafter hafva lättare att verka, dessa må nu vara ett vartis eller en styrelses, än om försöken, för att hafva hopp om framgång i hänseende till pluralitetens vinnande inom Representationen, måste utsträckas till flera, och i följd deraf, alldeles otroliga ansträngningar göras, för att kunna lyckas deri. Dessa förhållanden synas oss i det hela icke mindre vigtiga att betrakta, än de fördelar, man genom tvåkammarsystemet förklarar sig åsylta, i och för nationalrepresentationens inre organism, öfverläggningar och beslut. Alla dessa försigtigbetsmått skola för öfrigt. SETS De ORTEN I SKEN TEM NES