BLANDADE ÄMNEN. (Insändt.) Till Grefve C. B. Anckarsvärd. Frihets Riddare! i striden Fram du gick med blottadt bröst; Ofta oförstådd af tiden, Men ej tröttnande; din röst Mensklighetens talan förde, Till dess tolk af hjertat väckt, Tadlets fega hot du hörde Liksom våldets oförskräckt. Fosterlandets väl och heder Var det altare, der du Alla offer lade neder, Och i åldrens dag ännu Du med ynglingskänslans värma Och med mannasinnets kraft, Skall dess helgedom beskärma Enda mål din sträfvan haft! Må då aggets ormar alla Hväsa på din ljusa stig! Etterblåsans tömda galla Fläckar blott sig sjelf, ej dig: Ur din vunna medborgskrona Röfvar ilskan ej ett blad, Huru högt dess skrän må tona, Nödrop blott till land och stad! Man med fosterländska sinnet! Ibland Sveas ädla namn, Skall en dag med vördnad minnet Fästa ditt i ärans famn, Och en bättre sång dig fira, An den matta röst, hvars ljud Ville blott en blomma vira I din rika eklöfsskrud. —— — LL ——