Aftonbladet – 29 mars 1841, sida 2

andra så himmelsvidt åtskiljda saker. — För öfrigt synes Hr F. hafva varit utmärkt lycklig uti valet af den politiska fråga, hvarutinnan han tilltrott sig att ala om sitt tillstyrkande. Det har temligen omisskänligt visat sig, att Konungen knappast uti något fall lär vilja afbryta de nu församlade Ständernas verksamhet, innan de gjort allting ifrån sig. Måhända har Hr F. också hört någonting härom; och han löper då ingen fara att förtala sig, om han försäkrar, att han, Hr F., icke skall, genom sit tillstyrkande. vålla någon förtidig afblåsning Ack! hvad detta skall smaka på vissa håll; huru det desperata kotteriets äldste skola slicka sig om munnen och alla förhoppningsfulla lycksökande valpar sätta nosen i vädret och med förtjusning supa i sig hvarje ord såsom vore det lukten af ett uppstekt köttstycke! — —— —V — Dagligt Allehanda har i dag, uti fortsättningen af en läsvärd artikel, med rubrik Fakta och deras belysare, fästat uppmärksamheten pi det besynnerliga förhållandet, att Statsministerr för utrikes ärenderna samt Statsråden och. Holfkancelleren, under lång tid, och som det berättas alltifrån 4843 till 1830, hafva uppburit löne: förbättringar af andra medel, än de som tillhör! Statsverket. Författaren begår likväl det misstaget, att han tror, det dessa hemliga löneförbättringar blifvit utbetalte af den så kallade Kabinetts-kassan, eller af ministerstatens anslag Detta lär dock ej vara förhållandet. Vi tro oss med temlig säkerhet kunna säga, att medler utgingo från Barthelemy-fonden, så länge tillgångar kunde dertill å densamma disponeras Att sedan den ej kunnat betala, utläggen blifvit rembourserade på andra vägar, har mar sett af Rikets Ständers revisorers anmärkningar angående transaktioner emellan nämnde fond och statens kassor. En annan sak är, om dessa Barthelemy-fondens utbetalningar, efteråt, genom den bekanta borgen förvandlats eller förvandlas till Kabinetts-kassans skuld. Månger torde hafva svårt att så noga se skilnaden mellan dessa två saker, men den är likväl väsendt lig. Om nemligen Statsråderne skulle i hem: lighet låtit utdela åt sig sjelfva årliga dusörej eller lönti!llökningar af en kassa, ämnad och an slagen till ministerstatens underhåll, så had detta väl varit ett af de gröfsta brott, som de är möjligt för en embetsman att begå. Nu an sågs deremot saken så, att dessa lönetillöknin gar utgjorde enskilda diskretioner af Hans Maj: Konungen, både såsom Kronprins, och seder mera. Ett och annat kan väl äfven räsonnera om, hvad landet kunde vänta af rådgifvare, son stodo i sådana enskilda tacksamhets-förbindel ser; och denna betänklighet var förmodligei orsaken, hvarföre Statsrådet Schwan underställ de sina kolleger, om det ginge an att fortfar dermed, samt att hvarken han, eller Grefvarn Ugglas och Mörner lära emottagit dessa un derstöd. Men i alla fall var det icke det samma, om de emottogo dusörerna från en fond som icke var underkastad någon redogörels och med hviiken Ständerna hade intet att skaf fa, eller från en annan, som tillhörde Svensk statsverket. Att en förblandning emellan dess båda fonderna skett sedermera, genom den in gångna borgen, blir en serskild sak, och deror hafva tänkesätten tillräckligt uttalat sig genor diskussionerna i Riksstånden.