STOCKHOLM den 26 Mars. — På Riddarhuset gick det i Onsdags skarpt till både föroch eftermiddag, ända tills efter kl. 42 på natten, allt i frågan om pengar. På förmiddagen gällde det, såsom vi redan berättat, Strömsholms kanal, -men vi måste göra rättelse af en misskrifning i notisen om voteringens utgång, hvilken icke var till förmån för StatsUtskottets betänkande, utan för instämmande i Presteståndets beslut, att gifva 600,060 Rdr med vissa vilkor och förbehåll, för hvilka skall närmare redogöras, när denna fråga förevarit i alla Stånden och voteringspropositionerna inkomma. Nej-propositionen utgjordes af ett amendement af Grefve Frölich, som gick ut på att bolaget borde söka förmås att icke sträcka sina anspråk på högsta utdelningen till mer än 40.000 i stället för 45,000 Rdr årligen af den blifvande kanalinkomsten, hvarefter det tilläfventyrs öfverskjutande skulle afstås åt Statsverket. En stor pluralitet yttrade sig för sjelfva anslagsbeloppet. Endast af Grefve Frölich, Hr Ribbing och Hr L. Hjerta gjordes några invändningar, dels om serskilda förbehåll, dels om någon ytterligare undersökning. För öfrigt beviljades på förmiddagen alla de ännu icke afgjorda, i Utskottets betänkande föreslagna anslagshbiträden till kanaler och strömrensningar 1 de norra orterna, samt till Kodjupets upprensning. Skarpare och ännu lifligare blef på eftermiddagen striden om Svea kanal. Frågan härom har, som bekant är, icke väckts genom proposition från Regeringen utan af en enskild motionär, och en undersökning är hållen af Hr ÖOfverst-löjtnanten Edström, hvars resultat är, at! arbets-kostnaden skulle uppgå till omkring fyra millioner, dock oberäknadt jord-ersättningarna hvarom ingen uppskattning ännu finnes. 20,000 Rdr hafva blifvit bifallne af Presteståndet, men endast 6,000 af Borgareståndet till en ytterligare undersökniag. De fleste voro nu för, at! bevilja den förra summan, men: dessutom uppträdde Hr Assessor Lagerhjelm med yrkande pi 200,000 Rår att ställas till regeringens disposition, för att dermed äfven kunna begynna sjelfva arbetet, sedan ett bolag hunnit bilda sig. Härom fördes nu egentligen tvisten. Ingen bestred, att den ilrågavarande kanalen vore nyttig att hafva sedan den en gång vore färdig; men invändningarna å ena sidan gingo egentligen ut på att visa, att man för litet kände till saken, för att nu genast handlöst kasta sig in deri. En förträfflig utveckling af denna åsigt gjordes af Friherre Sprengtporten, äfvensom Hi Bernhard Rosenblad denna gången var för att ej brådstörta. Grefve Anckarsvärd talade äfven skarpt emot den alltför stora häftighet, hvarmed man här ville gå tillväga, och emot den serdeles frikostighet, som Ståndet visat, att beviljs nästan allt, som blifvit föreslaget till vattenkom munikationerna, hvilket han kallade en riktig kanalfeber: ehuru hjertrörande framställningar här blifvit gjorda, kunde de ej beveka honom den förevarande punkten. Hrr L. Hjerta och B Ribbing talade också för, att nu inskränka sig till undersökningens fullständigande. ÅA andr: sidan åter användes stora bemödanden, för at få Ståndet att bifalla Hr Lagerhjelms projekt :och på den sidan voro Hans Excellens Grefv G. Löwenbjelm, Hr von Hartmansdorff, Grefv ! Horn, Hr A. Lagergren, Hr Gustaf af Uhr, Frih L. Boye, m. fl. Ej blott alla möjliga både po litiska, militäriska och industriella fördelar a den projekterade kanalen lades härvid i dagen jutan äfven vådar, i politiskt afseende, att upp I skjuta dermed ett enda ögonblick, då en fieud blott behöfde lägga ett par ångfartyg utanfö Bråviken, för att spärra tillgången till Götha ka nal. Då Hc Hjerta invände, att man åtminston ej På några år syntes böra frukta detta, i an seende till den vänskapsoch slägtskapsband som förenar vårt Regenthus med den östra gran nens, fick Hr von Hartmansdorff häruti el! anledning, att till komplett evidens deducera att om också en sådan vänskap råder mellar båda de Hofven, så kunde den likväl möjligen tillintetgöras af tidningsskrifvarne, som