Aftonbladet – 26 mars 1841, sida 2

att Svenska tidningar betitla honom ännu efter döden med en utmärkelse, till hvilken han blifvit förklarad ovärdig. Statssekreteraren A..., General B... och Öfverste W..., hvilka för skuld expatrierat sig och äfven frånkändes riddarevärdigheten, hafva visserligen gjort sig sjelfve och sina kreditorer illa; men ieke kan det jemföras med det skamliga öfverlåtandet till en handfull Ryssar af Sverges fordna ögonsten, hvilket gaf kriget den olyckliga vändning, som hade Finlands förlust till påföljd. .20sa —LLLLttmanmm . (Insändt.) LAGFRÅGA. Om justering å Val-längd, enligt Förordn. den 14:de Juni 1793, verkställd är, och klander öfver methoden i Val-längd inom 21 dygn från valdag i Domkapitlet införd blifvit och handlingarne rörande methoden till Domstol! äro öfversände — kan då talan mot de fel, hvilka 1739, 1788, 1738 års Förordningar, om Prestval, förbjuda, i stöd af 1793 ärs Förordning rättvist vägras? Och kan samma domare, i stöd af 9 i 1739 års Förordning, företaga undersökning om röstvärfaing; men neka att upplaga klagan öfver methoden eller fel i valiängd, då likväl samma 8 och författniug medgifver klander? TVIFLARE. (Införes på begäran.) Man läste, för någon tid sedan sedan, i Aftonbladet en uppmaning till fordringsägarne i f. d. handianderne i Westerås B. D. W. Schenströms, Menzelie m. fl. Konkursmassor, att öfverenskomma om någon laglig åtgärd, att förmå vederbörande herrar utredningsmän til redogörelse och sluträkning. Då imedlertid den af dessa herrar, som har eller haft indrifvandet af de gäldbundne boens fordringar sig förbehållet, icke af nämnde, om jag så får säga, väekelse låtit oroa sig i sitt görande eller låtande såsom redovisningsskyldig, vet jag icke mera än två alternativer till förklarande af detta hans bandlingssätt: antingen att ban i thy fall har ett mycket godt samvete, eller ock att han bar intet, i hvilken sednare händelse — den vi, om icke antaga, dock ej helier förkasta — det sanneriigen vore skada, om den ifrågavarande uppmaningen skulle stadna vid ett tomt skrämskott mot en sig kallande utredningsman, som ej torde vara af det lättskrämda slaget, och som, iall han, ännu ett par år — eller till dess tio förflutit sedan Konkurserna gjordes — kan undandraga sig allt svaromål på kreditorernas billiga förväntan och, hittills blott projekterade, slutpästående — också då kan få stryka den supponerade sista utdelningen i sin egen pung. Jag kan ej vid detta tillälle återhålla ett utrop — (och detta är mitt slutpåstående) — som här icke gäller någon viss person, och hvaruti man gerna må se bott ett bevis på en enfaldig räuskänsla, ett utrop af förvåning öfver en lag, som fredlyser den pligtförgätne mot hvarje åtal, om han lyckats, att i tio års tid göra sin pligtförgätenhet osedd, elier åtminstone opåtalad. Efter fatalietide s slut för rättvisans anspråk, har orältvisan ingen laglig åtkomst att frukta; och om den Rättsökande parten sjelf har känsla för pligt och heder, så nedlater han sig ej heller till den likhet med sin förfördelande mo:tpart, att han söker komma ät honom på något olagligt sätt. VRIFTIOVT INT SUELT LANVSELSAMSTBIES