Aftonbladet – 26 mars 1841, sida 1

IROMANS i hörnet af Drottninggatan och Clara Bergsgränd; i i S. G. LAGERVALLS Enkas vid Storgatan å Ladugårdslande ttagas endast i förstnämnde Kontor till 2 sk. banko raden. FRONT RANN UTRESA WIR ANREP ERIK RINGARNA TT SEARATTRENLIA AIESE skett. Jag yrkar återremiss. Uti sakens nuvarande skick kan och bör den icke af Rikets Ständer afgöras. En utredning är nödvändig. Härvid anmärker jag uttryckligt, att denna utredning icke skall omfatta de fel, hvilka äro eller kunna vara begångna. I detta afseende äro vi, ty värr! tillräckligt upplysta och alla ense. Icke heller bör utredningen sträcka sig till föremålen för de upplånta medlens användande; emedan detta skulle kunna leda, såsom. redan antydt blifvit, till chikaner och tillmälen, hvil-. ka vanligen icke drabba blott en enda, utan, lika spänstiga kroppar, återstudsa mot den kraft, som kastat dem ). Utredningen bör upplysa, hvem det lagligen åligger att skulden betala; om denna debitor är vederhäftig , samt, ifall skulden icke gäldas, om ej andra och större olägenheter då kunna träffa Riket, än skymfen att hafva lemnat sin Regering i förlägenhet och hafva öfvergifvit Konungen. Man. har klandrat mig derföre, att jag, vid ett tillfälle, icke erkände mer än -n Statsmakt. Detta klander grundar sig på ett uppenbart missförstånd och för-tjenar icke afseende. Men i anledning af hvad man i detta ämne vill anse för afgjordt, åberopar jag den stora och tillförlitliga auktoritet, som här i dag framhållit Statsmakt.n och dess fördelningar. samt hänvisar till den tydliga slutsatsen, att Statsmakten blott är en enda, i hvilken betydelse den än tages. Efter min åsigt och terminologi måste sambhällsvi!jan, ehuru den ock emeilan flera fördelas, vara en och gemensam, samt Statsmakten, hvilken den gemensamma viljan verkställer, likaledes en, och geI mensam äfven, fastän lagd i en endas hand. Jag gör denna omväg, för att i närvarande fall yttra den allvarliga önskan, att Sverge icke måtte blifva ett samhälle utan samhällighet, en Stat med två söndrade Statsmakter, hvilket onekligen vore upplösning. Jag säger rent ut, att jag, för min del, vill oeh tillstyrker, att Rikets Ständer bevwala Kabinettskassans skuld. Jag betygar på samvete, att jag för närvarande icke vet bättre råd. Häri instämde Prosten Kaäliström. Prosten Bergqvist: Man hade kallat denna fråga olyckti;, beklaglig; Tal. kallade den mörk. Ingen af de opinerande å någondera sidan hade inträdt uti det hvad man kallar ax causse: skäl hade blifvit anförda af flera benämningar, men de kunde ej kallas skäl, endast förebäranden. Denna fråga gaf ett tillfälle, som kan begagnas, och de, som beredt det, Jara ej underlåta att begagna allt. Tal. yrkade återremiss och instämde i Doktor Morens åsigter. Biskop Holmström: Tal. hade icke ämnat att i dag deltaga i diskussionen, emedan han ansåg en återremiss gifven; men då han hört så mycket yttras om behofvet af en närmare utredning af frågan, så ansåg han sig böra förklara, att en slik utredning icke syntes honom så oundgänglig för det resultat, han ansåg vara det enda rätta, nämligen motsatsen af Statsutskottets handlingar som redan blifvit allallmänheten genom tidningspressen meddelade, och synnerligast genom ämnets fullständiga utveckling på Riddarhuset, hade Tal. vunnit den fullständiga öfvertygelsen, att skulden, ehvad än mot dess tillkomst vore att anmärka, må te af staten betalas; och hade det varit tillåtet, att vid första föredragningen af Utskottets betänkande fatta ett deremot stridande positift beslut, så skulle Tal. yrkat detsamma. Nu förenade sig Tal. med dem, som begärt återremiss, icke för att Utskottet måtte meddela nya upplysningar, som till ingenting skulle tjena, utan på det ett annat beslut måtte af Utskottet varda tillstyrkt; Jag önskar, så slöt Tal., aatt vid återremissens behandling, det ömtåliga ärendet måtte betraktas mindre från den juridiska, än den moraliska och politiska synpunkten, och att dervid hufvudsakligen måtte besinnas, huru mycket nationens värdighet fordrar, att icke kompromettera sin regering. Häri instämde Prostarne P. P. Svedelius, Hvasser och EimyTren. Biskop Hedren: Anmärkningar hafva under diskussionen blifvit framställde, som bestämdt afsett de af mig uttalade allmänna grundsatser; hvarföre jag anhåller, med anledning deraf, få yttra några ord. I synnerhet har en värd Talare, lika berömd för sin mångsidiga kännedom, som för sin lyckliga uttrycksledighet, haft den godheten hålla för oss en föreläsning i statsrättens elementer, hvilken visserligen varit lärorik. Det hade dock varit önskligt, att denna lektion äfven blifvit meddelad de 36 lärjungar, som ieke längesedan haft denna sak under öfverläggning, der den ieke heller kunnat sakna nytta och uppbyggelse. Der hördes han likväl icke af. Troligen, att sluta efter det opus vi här nu hafva under pröfning, hafva desse elever ansetts fulländade och icke vidare i behof af skolmästarens ledning. Här i denna kammare deremot, ibland nybegynnare, har lärdomen kunnat anses på sin plats: och jag vill icke underlåta att förklara min erkänsla för hvad som fallit på min lott, äfvensom jag vore färdig att genast göra redo för hela lexan med alla deraf flytande nyttiga statsrättskorollarier. Men jag) anser mig icke vidare böra taga i anspråk det ; värdiga Ståndets tålamod, sedan det af en nyligen slutad nog lång och tröttsam skolgång, blifvit tillräckligen pröfvadt. Tal. bade dock ibland exemplen saknat de 30 anmärkningspunktecna i Justitieombudsmannens stämning å Konungens Rådgifvare, i hvilken verkligen begångna grundlagsöfverträdelser blifvit åtalade, men regeringsåtgärderna likväl icke anseddeogiltige, utan tvertom just af det skäl beifrade, att samma åtgärder baft och skola hafva gällande kraft, af hvilket förhållande Justitieombudsmannens åtal alltigenom hemtade sin enda styrka. Nu hade man deremot fått lära oss, att alla dylika, i strid med grundlagen vidtagne regeringsåtgärder vore blo:ta mnullitetir, så att man ; kunde frukta, att hela den vidtbekanta riksaktionen I är eller blir en blutt nulHt.t, hvilket vore skada. I Tal. fäste sig vidare vid den antydda skarpa gränsi.