Aftonbladet – 24 mars 1841, sida 2

OM SKATTE-NEDSÄTTNINGEN. I en artikel: Blick på de sex miliionernap, m. m. (se Aftonbladet M 59, 61 62 64,) hafva vi yttrat våra åsigter om den så kallade extra Statsregleringen vid innevarande Riksdag. Vi hafve sökt visa, att af de anslag, som blifvit föreslagne att beviljas, en stor del kunde och borde afslås, samt att Rikets Ständer i detta afseende bordt stadga vissa principer eller vilkor, utan hvilka några biträden med allmänna medel för enskilda företag icke borde ifrågakomma. Vid den granskning af anslagens nödvändighet, som vi då företogo, ådagalades, att omkring 3!, millioner borde enligt StatsUtskottets beräkning kunna reserveras af de tillgångar, som, enligt Utskottets beräkning, finnas; och det bör härvid ihågkommas, att utöfver dessa komma i en snar framtid att inflyta flera millioner öfverskott på statsinkorasterna för 4840 och följande år; samt att den odisponerade framtida bankovinsten kommer att blifva ganska betydlig. Att stadga begreppen om rätta och bästa sättet att använda dessa tillgångar till det allmännas fördel, bör således utgöra ett föremål för en följande pröfning. Det Svenska folket har börjat mer och mer tydligt fatta rätta beskaffenhetcen af sin ställning, de hinder, som möta utvecklingen af hennes krafter, och de naturligaste medlen att häfva eller aflägsna dem. Det låter troligen icke dåra sig af den frasen, att en lindring i skatterna aldrig kunde blifva af någon nytta: att om den stora massan betalar några tolfskillingar mer eller mindre i utlagor, detta ej inverkar på hennes väl, o. s. v. Man inser temligen allmänt, att det icke endast är de hämmande inskränkningarna uti arbetet och industriens frihet, utan äfven de öfverdrifna andelar af arbeten, förtjenst och kapitalvinst, hvilka staten frånrycker de produktiva klasserna, som i betydlig mån förminskar dessa klassers välstånd, försvagar deras förmåga att utvidga och förbättra sitt arbete eller sin produktion, och hvarigenom de slutligen, utan möjlighet till behållningar, lemnas till offer för nedtryckta arbetslöner, brist på förlag och ett, fliten och omtankan undertryckande armod. Säkert finnes det knappast i hela landet mer än några byråkrater, några medlemmar af de ri: kare klasserna, som sjelfva aldrig känt någor nöd, hvilka förneka behofvet af en lindring i de arbetande klassernas utskylder, och fördelen för samhället om dess allmänna angelägenheter kunde skötas med mindre kostnad än hittills, samt landets näringar få behålla en större andel al! sina inkomster för sig sjelfva, än nu, då en så betydlig del årligen ryckes ifrån dem, för att tillfredsställa de så kallade stats-behofven. Det kan visserligen icke nekas, att mången vid ett ytligt påseende skall hafva anledning att anse en skattenedsättning, af t. ex. en eller en hal Riksdaler för hvarje skattskrifven person, af min dre väsendtlig nytta. Man gör sig, på sätt oft: blifvit anmärkt, den föreställningen, att den mot svarar en eller två dagars arbetslön, en liten obetydlig inskränkning i njutningen, en oftas ännu lättare gjord ansträngningi produktionselle: affärsväg, o. s. v.; och sedan man uppsökt i de —5N 1