Aftonbladet – 20 mars 1841, sida 2

(rn skall stå; en svensk Representant bör lika litet nu, som fordom, vara förment, att fritt och oqvaldt säga sin tanka, vore den äfven aldrig så mycket i strid med sjelfvaste Hrr Schartaus, Winges, Petres m. fl. opinioner, utan att en Dagfluga skall derför skrifva Representanten en orlofssedel på näsan. Hvem har gifvit Aftonbladet, frihetens pseudonyma försvarare, rättighet, att efter sitt godtycke klasslägga fria folkombud? Hvem har utnämnt Aftonbladet till mönsterskrifvare för Sverges Representanter, liksom skulle dessa vara förbundne, att iakttaga det led och den nummer, som Aftonbladet behagar i sin mönsterrulla åt dem anvisa, vid äfventyr att eljest framställa dem såsom inkonseqventa, affällingar, korrumperade, att vi säga ahyrdax o. s. y.? Kan en oberoende man ej finna skäl, att ogilla oppositionens åsigt uti en fråga, och Styrelsens uti en annan, med bibehållande af sjelfständighet i tänkesätt? Skall den ena asidan ovillkorligen alltid ha rätt och den andra alltid orätt? På hvad grund tillåter sig Aftonbladet att framställa Hrr Moberg, Wallander Rydin m. fl. såsom öfverlöpare från den ena asidanp till den andra, om de t. ex. icke skulle anse Hr Petre aallena responsabel för allt politiskt förstånd i Borgareståndet, och sålunda, i stället att under hans länge segrande baner rösta med Hrr Winge, Kjellberg, Cassel, 0. s. v.. instämde med Hrr Lagergren. Wijk, Helsingius, Helleday, Hallström m . fl.? — Är det skick och skäl att, såsom Aftonbladet tillåtit sig, omnämna Talmannen Holm såsom den förut (således icke nu)? karaktersfasten, och att öfver en del Borgersmän, hvilka Aftonbladet ej kunde inpassa hvarken i sitt högra eller venstra led, och bland hvilka man dock finner namnen Halling, De Mare, Gråå, Langenberg, Grapengiesser m. fl., sätta till öfverskrift: Följande Hrr höra till de mindre bestämda, i afseende på den politiska ståndpunkten. Och det är Aftonbladet, som dagligen seglar med alla vindar rundtomkring den politiska kompassen, som förebrår Hrr Halling och De Mare, att de icke ega någon bestämd politisk ståndpunkt ?, Detta tema genomgår den mer än fyrspaltiga uppsatsen, bredvid ett försök att bevisa, att Aftonbladet skulle hafva lånat mönstret för sin statistik från Frankrike, samt att detta tilltagp, som Biet kallar det, skulle vara otillbörligt här i landet, icke blott derföre, att Representanterne icke här, som i Frankrike, klassificera sig sjelfva genom den plats, de i kammaren intaga till höger, till venster eller i centern, utan ock derföre, att representanterne, sedan en sådan klassifikation skett, ej skulle kunna, såsom nu, säga till sina vänner: aTidningarne räkna mig till oppositionen .... till de ministeriella .... men jag tillhör intet parti; jag röstar med den, som jag anser i hvarje fråga hafva rätt. Denna frihet att rösta än med den ene, än med den andre, skulle, förmenar Biet, upphäfvas, om Aftonbladet finge cafdela de fria Representanterna i Fylken. Ett sådant afdelande kallas vidare opinionsdespotism ock tidningsinqvisition, och Biet hoppas, att det snart skall visa sig, huruvida svenske män i våra dagar ega samma kraft, att afskudda sig opinionsdespotism oeh tidningsinqvisition, som deras förfåder hade att afskudda envåldsförtryck och munkvälde.n Aldrasist tackar Biet för det Aftonbladet yttrat, att ena sidan i Borgareståndet kan anses höra till den politiska fraktion, som inom pressen representeras af Svenska Biet. uVi äro således, säger, med anledning häraf Biet, cenligt Aftonbladets eget erkännande, 4:0 icke aMinisterielle, och 2:o Svenska Biet representerar icke heller blott opinionen af cnågra hyrda uslingar; det represenserar aen politisk fraktion, till hvilken kunna räknas sådana män, som Hrr a Wijk, Lagergren, Helsingius, Helleday, Arnberg, Hallström, Christierson, Moberg, Limnelius, Åbom, Wallander, Rydin, Bagge, Hegardt, Pousette, Höök, Lewin och Gezeliusp,. — Nå, då skänka vi efter Nationens män och tacka på köpet! Allt detta skulle verkligen vara rätt otäckt och falla Aftonbladet svårt till last, om det icke hade med sig den lilla omständigheten, att uppgifterna äro, enligt Biets inrotade vanart, hopsmidda dikter nästan ifrån början tillslut. Icke ett ord finnes i Aftonbladets artikel i den meningen, som Biet deråt försöker att gifva. Bemälde artikel hade tydligen för afsigt att kalkulera huru voteringarne öfver de vigtiga, återstående Riksdagsfrågorne sannolikt skulle komma att utfalla, hvilket påtagligen berodde af ställningen i Borgareståndet, emedan pluraliteterne i de öfrige Stånden äro bestämda och kända. Kalkylen borde derföre ock hålla sig till bemälde Stånd, och dervid nyttjades ingalunda några sådana försök, som brukats i Svenska Biet, att genom skällsord och invektiver söka intimiIdera Ståndets ledamöter och om möjligt fösa dem från en sida till en annan. Ledamöterne uppställdes helt enkelt i de kategorier, som hvarje ledamot genom ett mer eller mindre afgjordt biträdande af ena eller andra åsigten sjelf har gifvit sig, således icke efter någon önskan eller förhoppning. De, som mindre bestämdt tillhört någondera sidan, ställdes ock naturligtvis i en serskild klass såsom de mindre bestämdar, efter Aftonbladets uttryck, men icke såsom saknande politisk öfvertygelse, hvilket Svenska Biet velat inbilla sin publik att Aftonbladet skulle hafva yttrat. För ett par bland de ledamöter som blifvit förda På samma sida som Hr Wijk, anmärktes väl, att de vid Riksdagens början ansågos tillhöra Oppositionen, men nu mera helt och hållet ställt sig på andra sidan; men då dessa ledamöter ej velat påstå attde blifvit förda till orätt sida, lära de äntmindre kunna disputera 328 man sid Da 4 . me Pla Aas TA at