Aftonbladet – 20 mars 1841, sida 2

skaper och handlingar äro dels af den i alla stater erkända femlija beskaffenhet, att de i intet land, i ingen tidpunkt, under inga förhållanden torde: hafva varit föremål för en vidsträcktare granskning, dels ock af den i politiskt afseende grannlaga egenskap, att de, om äfven egnade åt ett begränsadt meddelande, dock aldrig blifvit öfverlemnade åt of-! fentligheten. Då StatsUtskottet likväl ansett sig böra utsätta detta sednare vilkor för emottagande af alla de äskade handlingarne äfvensom för begagnandet af de redan delgifne räkenskaps-sammandragen, har Utskottet sjelf förorsakat det hinder, som nu deremot uppstår. Stockholm den 147 Mars 1844. Efter nådigste förordnande, A. E. Ihre.n Häraf synes, att det finnes äfven diplomatiska räkenskaper, och att icke blott underhandlingar och noter höra till denna kathegori. — Uti Dagligt Allahanda uppgifves, att Herr Statsrådet Fåhreus lärer vid konferensen i Thordags för Riksståndens Hrr Talmän skall gifvit tilikänna, att Hr Statsrådet icke ansåg sig kunna tillstyrka Riksdagens afslutande förr än representationsförändringsfrågan blifvit bragt till slut. — Hr Kammarrådet af Rolens utnämning tilll Justitieråd utgör för dagen ett bland föremålen för uppmärksamheten och konversationen. Man vet, att det här varit mycket svårt att finna, inom det egentliga juridiska facket någon adelsman till denna plats, men många undra ändock att man gått till Kammarkollegium. För att i korthet yttra vår tanka härutinnan, enär man vanligen har anspråk derpå från pressens sida, vid så vigtiga tillfällen som detta, så känne vi enskildt Hr af Rolen såsom en man af heder och fasthet i karakteren, med ett ljust och klart hufvud samt mycken arbetsförmåga, ehuru man velat påstå, att han, det oaktadt, legat nog mycket på sina mål i Kammarkollegium. Huru långt hans egentliga lagkurskap och ,erfarenhet i domarevärf, sträcker sig, känne vi deremot icke, och i politiken tillhör han våra mest deciderade ultras, och är en sträng anhängare isynnerhet af den byråkratiska nyansen inom denna fraktion, som synes mycket besvärad af hela det der bagaget, som kallas allmänna opinionens och folkmaktens inflytande, m. m. Hade utnämningen varit till Statsi stället för Justitieråd, så skulle vi hafva ansett det för ett af de mest reaktionära steg som kunnat tagas: kommer nu an på i hvad mån de politiska åsigterna ingå i verksamheten hos en ledamot af Högsta Domstolen i en tidpunkt, då nya lagen och en mängd andra juridiska reformer ofelbart komma i fråga. MM —— — I anledning af regeringens förslag till ny inqvarterings-ordning för Stockholms stad, hafva Rikets Ständer, den 20 sistl. Januari, anmält, att de väl funnit, att, med undantag af servicen, Staten bör bestå kaserner både för Svea Artilleri-regemente, och för öfriga i hufvudstaden förlagda trupper och korpser, stadens egen militär-korps undantagen; men att Rikets Ständer dock, innan vissa uppgifna omständigheter och förhållanden blifvit närmare utredda och Rikets Ständer meddelade, ansett sig ej nu böra gå längre, än att befria staden från skyldigheten att utgöra inqvartering till Lif-bevärings-regementet, Landtförsvars-departementets Kommando-expedition, Ingeniör-korpsen, Topografiska korpsen och Artilleri-staben, och att de för denna afsigt å Tredje Hufvudtiteln anvisat ett förslags-anslag af 42,000 Rdr Bko. Kongl. Maj:t har väl funnit godt bifalla Rikets Ständers åsigt och beslut, men cervid likväl gjort det förbehåll, att ifrågavarande lindring i Stockholms stads inqvarterings-skyldighet får af staden njutas endast så länge Rikets Ständer, utan förminskning, uppå Riks-staten anvisa de inqvarterings-förmåner, hvilka af Lifbevärings-regementet samt sistberörde stater och korpser nu uppbäras. Kongl. Maj:t har imedlertid från vederbörande infordrat de uppgifter och kostnads-förslag, Rikets Ständer ansett nödiga för beståmmande af de anslag, som må erfordras för anskaffandet och underhållet af Garnisons-regementernas kaserner. Det ser verkligen ut, som Regeringen hyste en så oöfvervinnelig motvilja för ordet blindringn, att den icke en gång af Ständernas frikostighet kan öfvervinnas. Åtminstone lärer det blifva svårt att uppleta något annat skäl för det vilkor, Regeringen bär fästat vid sitt bifall till Ständernas önskan, att lindra Stockholms stads I betydliga inqvarteringskostnad. Ty icke kan det nemligen hafva sin grund i något misstroende till Statens förmåga att honorera Ständernas förbindelse, enär Regeringen sjelf alltid ansett landets stigande välstånd förmå både detta och mer till. Icke heller lärer Regeringen tilltro sig förpligta landet att för evärdelig tid anslå ett lika stort belopp till ett visst ändamål, ändock att omständigheterna framdeles medgåfve att samma ändamål kunde vinnas med ett mindre; ändtliIgen kan det icke rimligen ligga i Regeringens afsigt att, i strid med sitt eget förslag, vilja betaga den goda staden Stockholm förmånen att framdeles bygga något juridiskt anspråk på RiIkets Ständers nu aflåtna erkännande, att staden verkligen bör vara fri från inqvarteringskostnaden för vissa uppgifna militär-korpser, och slutligen kan väl ej heller Ständernas, af Regeringen så mycket tadlade, önskan att fästa vilkor vid anslaloeane användande hafva incoifvst Naseannseen am