Aftonbladet – 18 mars 1841, sida 1

RIKSDAGEN. RIDDARHUSFT. DISKUSSIONEN OM KABINETTSKASSAN DEN 27 FEBRUARI. Frih. Ridderstolpe, Fredrik: eHufvudsakligen förekommen af Frih. Boijes epilog, åtnöjer jag mig med att besvara Grefve Frölichs på förmiddagen gjorda anmaning, med tillkännagifvande, att jag var den, som ropade bravo åt Grefve Horns anförande; vare det nog sagdt om min åsigt i detta mål. Jag slutar med att önska, det Ridd. och Ad. ville med all grannlagenhet behandla detta mål, hvars ryktbarhet hotar att blifva europeisk. Frih. Sprengtporten, J. W. antog, att Grefve Frölichs yttrade åsigt, i detta ögonblick, hade största sannolikhet för sig att omfattas af representationens majoritets bifall, och ville förekomma, att man ej deraf vilsefördes. Först påstod Tal., att Grefve Frölichs yrkande, att ett erkännande af kabinettskassans skuld såsom ett factum skulle innebära ett slags försvar för åtgärden, grundade sig på en bristfällig tankeledning. Betänkandet innebure, ehuru skiljaktigt i formen, hyarken mer eller mindre isak, än hvad Tal, tillstyrkt; ty då en representation, som är både berättigad och har för pligt att beifra öfverträdelser af gifna föreskrifter för statsmedels användande, med full sakkännedom, att dessa statsmedel under flere år blifvit begagnade för afbetalningen af en gäld, som var okänd då anslaget beviljades, likvisst med tystnad förbisåg denna omständighet, då måste väl denna tystnad så förklaras som ett samtycke till fortsättningen af samma dispositionssätt. Att Uiskottet skulle hafva tänkt sig något annat, är rent af omöjligt; ty Utskottet skulle då ådraga sig den misstankan, hvilken det visserligen icke förtjenar, att icke handla öppet. Eller skulle kommande Ständer, utan att fullkomligen åsidosätta alla moraliska bud, som gälla såväl för styrelsen som för representationen och inbördes,kunna göra en-anmärkning mot en statsminister, som handlat i enlighet med den tysta vink, han på detta sätt af Ständerna emottagit.