Aftonbladet – 17 mars 1841, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: — Lacordaire. En man vid detta namn är i närvarande stund det modernaste föremålet för Pariserpublikens uppmärksamhet. Han är likväl hvarken någon sångare, skådespelare eller dansör utan — skulle man tro det? — en prest. Såsom Karnevalen i Paris icke tyckar att störa fastans stillhet, så ingriper fastan deremot, såsom vedergällning, stundom också i Karnevalen. Den som vill fullständigt känna Paris, mäste studera de båda tiderna och de särskilda virtuoser, som tillhöra hvardera. Han måste höra så väl Cherubini som Lacordaire. Denne berömde predikant fattade den tankan, aut i Frankrike införa DominikanerOrden för att der stifta en ny andelig talareskola, för hvilket ändamål han tilsbragte några år i Rom. Nu då han återkommit ser han, hvar han uppträder, en stor folkmängd samla sig för att åhöra honom. Det är ej de vanliga kyrkogångarena han lockar; man ser icke heller, vid hans predikningar, såsom vanligt i Pariss kyrkor, 40 qvinnor för en karl och 40 gubbar för en yngling. Det är i synnerhet kollegiernas och de högre skolornas ungdom, som tränges till hans föredrag, som, åsidosättande alla artighetens lagar, fyller de bästa platserna för att bättre böra honom och öfverhufvud härvid ådagalägger ett så lyckligt nit, som om hans tal endast. hölles för deras skull. Lacordaire ser också i sjelfva. verket i ungdommen sina egentliga åhörare och lärjungar; på ungdomen vill han verka, efter sitt sinne vill han bilda ungdomen; han talar dess studiers språk, tillegnar sig dess sätt att se och tänka och uttrycker ofta i sina predikningar den varmaste vänskap för henne. I går (den 44 Februari) för 40 år sedan såg man en vild bop vid återkomsten från Karnevals-nattens orgier, med fantasien ännu uppfylld af de vidrigaste bilder och på förhand öfvad i hvarje handling af rå brutalitet, storma ini Pariss Kathedralkyrka, profanera de heliga kärlen och drägterna, uppklåttra på taket och nedbryta korset från dess höga plas; 40 år sednare samma kyrkas -vida rymd knapt tillräcklig att fatta alla de menniskor, som ditströmma för att höra.--en :man, hvilken: anvisar korset som en symbol af all frälsning och all sanning. Man tvistar och knuffas om en stol; de mindre lyckliga gå ända till hotelser mot, de bättre platsernas innehafvare, med ett ord, den Fransyska otåligheten tillåter sig scener, som Svärligen kunna förenas med ställets värdighet och detta allt för att få höra en prest, som flera års försakelse: och fullkomlig afsöndring från verlden nästan förtärt till ett lik och som vid sitt uppträdande på predikstolen tyckes stiga ur grafven. Det är likväl: endast haris kropp, som sålunda förtorkat, icke sinnet och tankarna, och det bleka, fantomet omsluter, en glödande själ. Orörlig:.och: med : uttryckslösa : stirrande ögonen väntar han: till dess: hopenssori något lagt sig och åtminstone här och der någon tystnad ger honom hopp om attblihörd: Nu höjer talaren en stark, klangfull stämma: ur det bräckliga instrumentet frambryter en mäktig musik, de döda. dragen lifvas,: dechittills nästan lyckta ögonen, glömma sin ödmjukhet och öfverlägsenhetens:.medvetande glänser ur deras eld. Den böjda kroppen uppreser sig, det sänkta hufvudet lyfter sig i höj: den, de hopknäpta händerna öppna sig och armarnas hastig, rörelse bekräfta det vittnesbörd, som rösten ger om talarens inre värma. För att ge ett