Aftonbladet – 15 mars 1841, sida 3

både tydligt och påräknadt. Fastmera länder den genom framställningen synbara ansträngningen, att tillbakahålla något häftigare utbrott af denna harm, hvilken endast på ett par ställen något litet framskymtar, den värde representanten till beröm. Således nog om den saken. Men deremot måste vi fästa Hr Mobergs benägna uppmärksamhet derpå, att hans replik ingalunda innefattar svar på tal, som man säger. Han yttrar deri, catt han aldrig kunnat nog afasäga sig anspråken på karakter och personligt coberoende för att sluta sig till ett parti; att han alltid varit otillgänglig för främmande inaflytelser, och alltid röstat efter sin öfvertygelse, med flere verkligen rätt vackra men obestämda fraser, bvilka vanligen alltid äro till hands hos dem, som icke tycka om att se sig offentligen bedömda af pressen. Det kan också väl icke sättas i fråga, alt någon skulle tvifla på en sådan försäkran, helst när den kommer ifrån en så pålitlig man, som Hr Moberg sjelf; vi måste blott anspråkslöst erinra, att derom alldrig varit fråga. Aftonbladet har nemligen icke gjort annat, än sagdt att Hr Moberg blifvit i Aftonbladet räknad bland dem, som uner Riksdagens lopp visat sig småningom hafva öfvergått på den ministeriella sidan, och i den så kallade astatistikenii Torsdagsbladet blifvit uppförd bland de ministeriella ledamöterne som votera för anslagen. Frågan är således biott, huruvida detta anförande innefattar något misstag, och då tage wi oss friheten hänvisa till såväl Herr Mobergs reservation mot StatsUtskottets betänkande i frågan om -: Kabinettskassan, som till hans ordande för extra anslagen i Lördags. Om således något misstag af Aftonbladet blifvit begånget, så skulle det endast kunna ligga i den förmodan att Hr Moberg, i början af riksdagen, tillhört oppositionen och småningom öfvergått derifrån. Det är visst ganska möjligt alt vi häruti irrat oss, och att Hr Moberg aldrig tillhört opposionen — i sådant fall erkänne vi verkligen vår skyldighet, att bedja om ursäkt; men nog minnes Herr Moberg att han i början af Riksdagen mycket höll sig till just den fraktionen af Borgareståndet, samt vi nu uppfört på den liberala sidan, och då åtminstone tycktes föra ett helt olika språk med det nuvarande: ej mindre än alt det var på grund af denna omständighet, som han blef invald till ledamot af StatsUtskottet. Lika bekant är ock, att han under den sednare delen af Riksdagen slutit sig alltmera till Hrer Wijk och Lagergren. Detta kan möjligen ej hindra, att Hr M:s öfvertygelse, hvarom vi aldrig yttrat oss, ifrån början varit ministeriel; men hela Borgareståndet lärer då åtminstone kunna medgilfva, att vi ej varit ensame om misstaget. Lika litet finnes i artikeln ett enda ord, som åsyftar att inskränka Hr Mobergs frihet i tanke och handling,. Himlen vete hvarifrån den värde Representanten fått en sådan föreställning. Men det synes snarare, som om han icke kan förlika sig med pressens frihet att bedöma Representanternes tankar och handlingar, såvida de offentligen uttala sig, och detta är likväl en ptillständighet, som vi hvarken kunne eller ämna afsäga oss, emedan vi anse den ganska nyttig, när det ej sker med orättvisa. Häraf torde Hr Moberg finna, att hela hans reklamation är öfverflödig, såvida han ej dermed hade åsyftat visa, att vi orätt placerat honom på den ministeriella sidan. Men dels har Hr Moberg icke med ett ord rört på den strängen, dels har man ett temligen säkert märke på i hvad mån en representant tillhör den liberala fraktionen, genom den ställning han i allmänhet antager i afseende på anslagsfrågorna och i förhållande till pressen. Det finnes så der vissa osvikliga kännetecken, på hvilka den verkliga reformvännen lätt uppenbarar sig, men de bestå icke endast i breda fraser om egen sjelfständighet och öfvertygelse. I afseende på sjelfva Hr Moberzs anförande i Onsdags, finner läsaren, att det är alldeles enligt med berättelsen i Onsdagsbladet, endast med tillägg af en strof om tolerans, som Rel. ej hörde. Men härvid måste anmärkas, att då reservationerna voro riktade mot en propositionsvägran, således just mot en bristande tolerans för Ståndets beslutanderätt, var Hr Mobergs yrkande på tolerans mycket illa användt, sedan han sjelf röstat för nämnde vägran. Det enda, hvari Hr Moberg har rätt, är således att serskilda anstalter i Onsdags voro vidtagne, för att kunna återgifva Borgareståndets diskussion, och de bestodo deri, att tvenne personer från Aftonbladet den dagen råkade befinna sig på läktaren. Hvad slutligen beträffar den erbjudna betalningen för reklamationens införande, så behöfves den icke för vår räkning, men om Hr Moberg ändå, såsom varande en välmående och senerös man, icke vill hafva något för intet, så tage vi oss friheten förskaffa honom tillfället att på en gång tillfredsställa sin frikostighet och utöfva en välgörande handling, om han i stället skulle täckas öfverlemna 40 Rdr Banko till del brandskadade i Falkenberg, hvilka 40 Rdr i sådan händelse torde benäget öfversändas till Wenersborg, till Hr Kyrkoherden Dragstedt. LANDSORTS-NYHETER. — ja — sv Tahlhian dan 44 Mars — Vid Rankboölagsstämman