Aftonbladet – 12 mars 1841, sida 2

al hvilka dock de fieste, sasom trägne arbetare, äro af sina ringa löner väl förtjente, och hvilkas plagliga rätt likväl skulle bevaras. (Insärdt.) Nögöl om Hr v. Hartmansdorffs anförande den 27 Febr. 1844. Bland alla, som uppträdt för att gilla propositionen om den så kallade kabinettskassans skuld, har ingen mer än Hr v. H. ens gjort försök att framställa något rältsskäl dertill. Deklamationeraa om värdighet, tacksamhet, kreditbevarande 0. s. v. bevisa blott ett tillstånd af omyndighet att deltaga i afgörande af frågor, der annat än tycken och heterogena grunder må gälla. Visserligen innehåller ifrågavarande anförande äfven en god portion af sednaste slaget, men dermed befatta vi oss icke, hvaremot de anförda skälen icke böra lemnas obelyste. Dessa bestå nu egentligen deruti, alt, som KonstitutionsUtskottet vid ställandet under tilltal inför RiksRätt lagligen handlar å Riksens Ständers vägnar, och det som en fullmäktig gör eller låter måste anses ske med principalens vett och vilja, samt då ett åtals anställande förutsälter, att åklagaren antagit tillvaron af ett lagbrott, således här, att den öfverträdelse af Grundlagens bud, för hvilken några af Regeringens ledamöter blifvit anklagade, utgöres af Rikets belastande med gäld, emedan i annat fall Ständerna icke haft att dermed skaffa, så innefattar åtalet ett förklarande och medgifvande, att gälden verkligen finnes och finnes såsom principalens Rikets Ständers eller Rikets gäld, hvaraf betalningsskyldigheten tydligen blir en oneklig följd. Vid närmare besinnande ser man dock lätt, att i detta räsonnemang finnas flera väsendtliga misstag. Det är neml. icke troligt, att KonstitutionsUtskottet skulle så litet förstå Grundlagen, att det anbefallda åtalet skulle vara rigtadt emot ett brott, som är en ren omöjlighet. Uti 76 . Regeringsformen nyttjas ju icke såsom på alla andra ställen den ordställning, hvilken antyder en öfverträdelses möjlighet, neml. N, N. ägern — äger icke — amå icke, — alåten 0. s. v.; utan det heter: Konungen kan icke. ..; och ait icke kunna är det oförtydbaraste uttryck af en handlings omöjlighet. Nu är den såsom omöjlig förklarade handlingen icke en fysisk gerning, t. ex. att utgifva en förskrifning, teckna en borgens förbindelse, eller dylikt, utan en politik, att belasta Riket med gäld; och då möjlighet är vilkor för verklighet, följer häraf, att om nämnde fysiska gerningar också af Regerin-: gen blifvit utöfvade med alla formaliteters iakttagande utan Ständernas samtycke, utgöra de en politisk eller juridisk nullitet, hvarigenom den åsyftade handlingen, skuldsättningen icke blifvit realiserad. Men, invänder man, om handi: lingen sålunda är omöjlig, hvad kan vara me-! ningen med den för StatsRådet utfärdade ansvarighetslagens stadgande i 35 8, angående Rikets fördjupande i skuld? Det är ju då en onödighet, ett nonsens. Nej — då ett kort upprepande af förut gifna bud naturligtvis icke kan ändra lagens innehåll, måste ordet fördjupande (som också i sin etymologiska form har en inchoativ betydelse) antyda försöket att Riket med gäld belasta, hvilket, enligt den allmänna rältsgrunden, att försök till ett visst slags brott måste med straff beläggas, ansetts böra medföra embetets förlust; och just emedan fråga härvid icke kunnat uppstå om ett crimen consummatum, vid hvilket skadeersättning och godtgörelse efter regeln tillika ålägges, finnes uti andra momentet af förenämnde 3:te S. intet, som antyder någon sådan för ifrågavarande händelse. För öfrigt innehåller KonstitutionsUtskottets verba formalia till Justitie Ombudsmannen alldeles icke, att åtalet bör ske för det Riket blifvit fördjupadt i skuld. Vidare är det en alldeles falsk maxim, att en principal bör ansvara för fullmäktigens alla göranden, och ett emot tydlig lag stridande påstående, att en af ombud begången olaglighet medför ansvar eller förbindelse för hufvudman. Således äfven om KonstitutionsUtskottet dertill gifvit anledning, Just. Ombudsmannen pistått och RiksRätten ådömt skadeersättning eller gäldens betalande, hvilket allt hörer till de absurIda premisser, hvaraf, som bekant, ingen slutsats Ikan dragas, skulle i alla fall af en sådan olaglighet för Riksens Ständer icke uppstå någon rättsenlig förbindelse, eller de behöfva göra sig några scrupler öfver hela den procedurens läggande ad acta. — Frågan om betalning hörer till en helt annan kärande och annat forum. Då det sålunda är till ckomplett evidens, visadt, att äfven det försvar, som varit det enda med anspråk på något slags grundlighet framträdande, är så lätt att drifva, måtte saken vara, som man säger, bra sjuk. or — RA (Insändt.) Hvad vill egentligen Hr Befälhafvaren med Stockhokns Rarnoerockan 2