Aftonbladet – 12 mars 1841, sida 2

sättningaro, sådane de uti vid Författningssamlinzarne bifogade sammandrag i 30 olika summor finnas intagne, eller, hvilket möjligen varit rättast, af de sista fem årens Riksmarkegångspris, grundadt å markegångspriset af Statsverkets i länen behållne, disponible, samt till hälften råg och hälfLen korn reducerade, spannmål, emellan hvilka beräkningssätt en skilnad af blott 4 å 4!;, skilling uppstår, hade, i stället för nu fastställde 7 Rdr 40 sk., det för kommande fem år gällande statspriset blifvit 7 Rdr 20 sk. å 7 Rdr 214 sk. Derigenom att denna, ofelbart den rättaste beräkningen nu icke blifvit följd, utan en annan okänd, hvars riktighet är något problematisk, förlora embetsoch tjenstemännen minst 40 sk. å hvarje tunna dem anslagen lönespannmål årligen, ett belopp, som efter utseendet väl må synas och äfven vara af ringa betydenhet för de högre embetsmännen med sina 3 å 400 tunnor, men som i verkligheten icke är så obetydligt för de lägre eller mera underordnade, saml mera träget sysselsatte embetsoch tjenstemännen, hvilka ega från 42350 till blott 20 tunnor spannmål under lönen beräknade. Och då enligt kapital-räkningen till riks-hufvudboken för år 1855, den sista som upptager spannmålsberäkningen efter Riksmarkegången, 100,359 tunnor äro under penninglönerne beräknade, ehuru troligen detta belopp sedermera ökats, uppkommer, endast genom förenämnde 410 sk., en vinst för Statsverket af nära 21,000 Rdr Bko årligen, eller för 3 år 405,000 Rdr, på bekostnad af embetsoch tjenstemännen, af hvilka dock de fleste, såsom trägne arbetare, äro af sina ringa löner väl förtjente, och hvilkas lagliga rätt likväl skulle bevaras.