Aftonbladet – 10 mars 1841, sida 2

nogre Deskalttade artikeln genom stegringen I dess pris; för det andra blifver någon annan gren af industrien paralyserad genom den proportionerade minskningen i förrådet på råämnet eller i efterfrågan af bytesvarorna. Det synes således, sedan man sett de felslagna beräkningar att vinna något genom tullens stegring, som man nu borde försöka verkan af att nedsätta den på alla de stora artiklar, som utgöra föremål för allmän förbrukning, och hvilket således i verkligheten skulle förbättra de arbetande klassernas vilkor, lifva handeln, fullkomna manufakturerna och ofelbart öka statsinkomsten. Vi hafva nyligen strängt bedömt det Franska prohibitiva systemet, i synnerhet hvad det rörer jern och stenkol, hvilka äro nödvändige för manufakturerna, och som icke inom Frankrike kunna produceras i tillräcklig myckenhet, eller i så passande proportion, att nämnde land är i stånd att uillfredsställa sina egna behof. Det är svårt att se huru dessa samma bevis, som enhvar anser såsom giltiga då de tillämpas på jernhandeln med Frankrike, skulle förlora sin styrka, då de användas på träoch timmer-handeln med England. Skogs-effekterna äro vigtigare än sjelfva jernet för alla lifvets behof, allmänna såväl -som enskilda, för manufakturerne, sjöfarten, husbyggnad, grufdrifts-machiner; för allt hvad vi bruka och allt hvad vi köpa. Den tullafgift, som nu finnes af 35 sk. på 30 kubik-fot utländskt timmer, är likväl en skänk af 43 sk. till timmerägare i de brittiska besittningarne; och folket i de förenade rikena betala alltså 225 procent mer än som behöfdes för en af sina allmännaste behofs-artiklar, och för ett råämne som ingår direkte eller indirekte i alla slags manufakturer. Hela denna ofantliga beskattning tages af folkets inkomster, utan att tilläggas statens. Denna orimliga afgift för trävaror tvingar oss, att emottaga en sämre vara för ett öfverdrifvet högt pris, och pålagd år 1310, väsendtligen i följd af det förhållande, hvari vi då befunno oss till några makter vid Östersjön, är den en förlust för statsinkomsten och en börda för landet. Man har uträknat att genom en successif minskningidenna tull, omkring 600,000 pund mera skulle årligen inflyta i skattkammaren, och undsättningen skulle på en gång sätta oss i stånd, att med ökad lätthet förbättra våra handelsrelationer med norra Tyskland och östra Europa. Vi hafva kommit att tala omständligare om timmerhandelns afgifter än ämnadt varit, emedan de måhända äro de, hvilka framstå såsom de skadligaste och oförsvarligaste i hela förteckningen på våra handelsinskränkningar. Men vi äro icke benägne att inskränka våra uppgifter om dessa förstörande lagstiftnings-misstag till sådana enstaka fall. I hela Engelska tulitaxan finnas omkring 48 artiklar, hvilka i sjelfva verket inbringa hela vår tullinkomst. Det tinnes öfver tusende andra, som icke inalles inbringa en million. På de förra artiklarna finnas afgifterna lagda i afsigt att erhålla en statsinkomst, och dessa borde alltså blifva så anordnade, enligt naturen af deras vigt samt tillgång och efterfrågan, att de lemnade det största möjliga inkomstbelopp, hvilket säkrast vinnes genom den största möjliga förbrukningen vid en måttlig tullberäkning. Hvarje omåttlig tullafgift på de betydligare lefnadsbehofven är skadlig; den inskränker förbrukningen inom oss, hämmar handeln med utländningen och minskar statsinkomsten. På de sednare tusentals artiklarne bar man lagt afgifter, icke för det egentligen behöriga ändamålet att förskaffa staten inkomster, utan för att skydda enskilda intressen. Det will säga: alla dessa tullafgifter betalas af den stora massan icke för statens bästa, utan för att rikta några få: eller med andra ord, den ökade kostnad som uppstår på alla artiklar, hvarå dessa afgifter äro lagda, betalas icke i penningar till statskassan, utan de betalas i form af förhöjda priser till producenten eller manufaktur-ägaren. På samma gång erbjuda många af dem, hvilka till sitt belopp äro så öfverdrifna att de utgöra ifrån 20 till 40 proc. af värdet, ett tillräckligt premium för smugglaren, hvarigenom de uppmuntra till olaglig handel och allt dermed förenadt samhällsondt. aDet är svårt att säga, hvilket som hårdast I trycker hela samhället af dessa tvänne slags onda: (antingen det är värre, att de nödvändiga tullafgifterna på de allmänna behofsartiklarne blifva Irubbade från deras behöriga ändamål att vara inkomstkällor, till medel för prohibition, protektion och nationalförlust; eller, att vår handel skall blifva störd, våra förråder minskade och våra relationer med andra länder försvårade, genom en katalog af 4,000 införsel-rubriker, hvilka samtligen knappast lemna det ringaste till statens inkomster, sedan de ökade uppbördskostnader de medföra blifvit afdragna. En lindring af de förra afgifterna är imedlertid sannolikt lättare och verksammare än de sednares afskaffande. Må då en början dertill göras. Skattkammaren behöfver det ; landet påkallar det. Nedsättningen af tullumgälderna på kolonial-produkter, socker, kaffe och tobak inberäknade, ifrån Ostindien, såväl som Westindien, skulle på en gång öka förbrukningen af dessa artiklar, inom och utom landet, till ett belopp, hvilket endast skulle begränsas genom nedsättningens storlek och tillgången på varorna.