Aftonbladet – 10 mars 1841, sida 2

falska föregilvandet om Tyskarnes tullsystem; man har ännu oftare, isynnerhet från en viss f. d. Utgifvare hört upprepas, att de Engelske statsmän, som talat för fria åsigter i national-ekonomien, dermed endast haft för afsigt, att öppna andra länders marknader för Engelska varor, men att, när frågan anginge införseln af dessa länders produkter till England, då vore tonen helt olika. Man har, med ett ord, samtidigt med galenskaperna om en revolution 1 statsekonomien och om den Tyska tullföreningens prohibitiv-system, hört en del af prohibitisterne härstädes gifva både Mac Cullochs, Dr Bowrings och flere andre utmärkta personers ifrande för en lifligare och mera ohehindrad trafik mellan nationerma färgen endast af ett strategiskt konstgrepp, till förmån för den Engelska handelspolitiken, och för Engelsmännens begär att göra alla andra folk skattskyldiga till deras fabriker. De, som något följt med den Engelska jurnalistiken och parlaments-förhandlingarne, veta ganska väl, att ingenting kan vara mer ensidigt än detta, och att om å ena sidan utan tvifvel det aristokratiska possessionat-intresset och fabriksintresset i förening vilja stänga Englands hamnar för den utländska importen, så hafva dock Mac Culloch, Dr Bowring, Hume, Molesworth, Thompson, Charles Buller och en stor mängd andra utmärkta parlaments-ledamöter länge och ständigt arbetat för det friare system, som inom ministeren första gången adopterades af Huskisson; d. v. s. de hafva yrkat, att England borde i detta afseende predika, ej blott med läran, utan äfven med exempel, genom att sjelft reducera tullafgifterna på en del vigtiga importartiklar. Lika bekant är det, att talrika föreningar ingås och möten och tal årligen hållas, för att söka genomdrifva en billigare tull på utländska lifsmedel; att också det prohibitiva systemet redan så till vida blifvit reduceradt, att både Fransyska sidenvaror och Tyska jernfabrikater m. m. numera äro emot tull tillåtna till införsel i sjelfva manufaktur-landet England, och att just nu i parlamentet fråga är väckt om en vida mera betydande reform i hela importtullen, bland annat på trävaror från Östersjöhamnarne, som hittills varit belagda med en mångdubbelt högre afgift, än det Canadensiska timret. Det oaktadt torde ännu en och anpan lyssna till det nyssnämnda föregifvandet, att de Engelska liberales framställningar i dessa ämnen endast är en politik, för att narra andra nalioner att upplåta sina hamnar åt Engelska fabri!kater, men icke för att få samma grundsatser ider i landet tillämpade ). För deras räkning hafva vi ansett tjenligt, att meddela en artikel från en af de sednaste numrorna utaf tidningen The Times, och hvilken är så mycket mer betydelsefull, som den tidningen för närvarande i sina politiska åsigter är en af de mest konservativa och för närvarande starkt antiministeriel. Artikeln är föranledd af ett tal, som den EnIgelske baroneten Sir Robert Peel hållit i Underhuset, och hvaruti han ordade för nedsättning af import-tullen å en då förevarande artikel. The Times reflexioner deröfver äro bland det mest lättfattliga och öfvertygande, man i denna fråga kan få se framställas inom ett så kort omfång, och lyda som följer: . cDetta är det språk som anstår en statsman, hvilken inser, att nationens politiska inflytelse och samhällsvilkor bero på den omsorg och vishet, hvarmed man sörjer för menigheternas allmänna bästa, för det efterhand skeende upphäfvandet af de mångfaldiga och skadliga inskränkningarne, som vår handelsbeskattning medför, samt för utvidgandet af den grundval, på hvilken statsbördorna böra hvila, genom en försigtig ökning i landets kapitaler och handelsrikedom. Dessa äro de föremål, hvilka utan hänseende till hvad man vanligen kallar politik, påkalla de! starkaste politiska intresset. De äro slutet och målet för en god lagstiftning, åt hvilken andra reformer i samhället endast äro medel. De äro de åtgöranden, hvilka mer än någonting annat kunna tillfredsställa den rastlösa, hotande klagan öfver otillfredsställde behof, lättjans elände och afunden öfver de förnuftiga njutningar, hvilka en orimlig tulltaxa hindrar den fattiga att kunna förskaffa sig. Men om dessa skäl icke äro tillräckligt starika för att uppkalla dem till verksamhet, af hvilika landets öden nu bero, skola likväl deras e8na behof, nödvändigheten för statens tjeust, och det oundvikliga bryderi, som bristen i statsinkomster medför, tvinga dem att vidtaga några bestämda åtgärder. De måste afgöra, och det snart, om denna bristande inkomst skall afbjelpas antingen genom inskränkningar i förbrukningen af vissa behofsartiklar, eller genom ut vidgniegen deri; antingen genom Pprisens stegring eller nedsättning; genom nya afgifters bildande i den allmänna uppbörden, eller genom I minskningen i de som redan finnas; genom förIsvagande af något element för folkets industri i och njutningar, eller genom dessas stimulerande; ) Vi utbedje oss här få reservationsvis fästa uppmärksamheten derpå, att Red. på intet vis vill förkättra deras öfvertygelse, som verkligen tro, att det bästa stödet för ett allmänt välstånd ligger i höga tullar och förbuds-lagar eller i allmänhet uti stränga probibitioner hvar och en dömer efter sitt sätt alt se. Det