Aftonbladet – 10 mars 1841, sida 1

Ban. nn nn ss 4; AR PUTS Utskottet vore befogad att derom utlåta sig. Jag protesterar således: 4:0 Mot Hr Talmannens vägran att tillåta öfverläggning om dess beslut, med sina skriftligen föredragna motiver, och åberopar till stöd för denna min mening 50 R. O., der det heter: Hvyarje Stånds-ledamot äge rätt att i plenum, stående och från sin plats till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande komma, och om laylisheten al allt, som inom Ståndet sig tilldrager; 2:0o Mot Hr Talmannens af Ståndets pluralitet beklagligtvis godkända vägran att framställa proposition på BondeStåndets inbjudning, emedan — ej allenast den föregifna anledningen till denna vägran, nemligen att inbjudningen skulle syftat till söndring i RiksStåndens fattade beslut, visar sig icke hålla prof, alldenstund densamma, i stället för söndring, skolat åstadkomma en förening, åtminstone mellan två Stånd, medan nu alla fyra RiksStånden befinna sig i skiljaktiga meningar rörande den fråga, som förevar, hvilket lätt faller i dagen, då man med hvarandra jemför Ridaerskapet och Adelns fattade beslut, att Konvoj-kommissariatet skall fortfarande, såsom bittills, förvalta konvojmedlen; Prestståndets, att denna förvaltning skall uppdragas åt Kommerskollegium ; bkorgareståndets, Ä på sistnämnde Kollegium skall öfverlåtas den befattning, som för närvarande tillhör Konvoykommissariatet, jemte tillkännagifvande att afgiften ej skall ingå till Statsverket; Bundrstår dets, att Kommerskollegium väl må öfvertaga Konvoykommissariatets arbeten, men att afgifterne skola ingå till Riksgäldskontoret; hvarjemte i afseende på förmenandet, att Borgareståndets en gång fattade beslut om berörde afgifters ingående till Statsverket skulle upprifvas genom inbjudning att låta denna afgift lemnas till Riksgäldskontoret, jag vädjar till 68 R. O., hvilken gör en tydlig och obestridlig skilnad emellan Statsverk och Riksgäldskontor; — utan äfven Hr Talmannens vägran står i rak strid med 55 A R. O., som innehåller att: Talman ej må kunna vägra proposition utom i det fall, då han finner en väckt fråga bekstafligen strida emot grundlagens lydelse, och jag icke uti våra grundlagar kunnat uppleta en enda bokstaf, som handlar om inbjudningar Riksstånden emellan, utan tror dem hafva sin rot endast i en gammal praxis; kan detta icke jäfvas, så lärer man ej eller kunna jäfva mitt påstående, att förklaringen, det någonting strider möt grundlagens bokstafliga (lydelse, hvarom ingen bokstaf i samina grundlag finnes, är en ren absurditet.n Hr Fenander instämde i Hr Schartaus reservation. Förvåningen, att icke: säga bedröfvelsen öfver de skäl, hvarpå Talmannen grundat sin vägran jemte det derpå följde, för Talmannen föga smickrande, för opinanterna icke serdeles hedrande och för dem al motsatt tanka mycket sårande jubilerandet hade förra gången hindrat honom att då yttra sig. Ian protesterade nu emet Talmannens sätt att uppfatta sina prerogativer, i afseende på vägran af eller bifall till propositioner å inbjudningar, en form, som grundlagen icke känner och som, i fall af häfd sanctionerad, icke medgifver något undantag, minst det, som af en ordförandes godlycke bestämmes. Han reserverade sig slutligen mot alla följder af detta slags diktatur, hvars införande i Borgareståndet han dittills hoppats förebyggdt, så väl genom Hr Talmannens egen rättrådighet som genom Ståndets orubbliga motstånd mot all slags machiavellism. Hr Petre Misstag vore från menskhgheten oskiljaktiga och böra således, då de ouppsåtligt tillkomma, icke alltför strängt bedömas; men den bedröfligt märkliga propositionsvägran, i förra plenum egde rum, var ej ögonblickets verk,intet foster af stundens hänförelse, ingen öfverilning, intet förhastande. Frågan hade varit väckt redan i förra talmanskonklaven. Till och med Exellensen, Grefve de Geer hade då opponerat sig mot Talmannens åsigt och svårligen kunde någon der tillstädesvarande ledamot föreställa sig annat, än att Hr Talman ansåg sig ej böra vidhålla samma åsigt. IFimlen vete, sade Tal., hvad under de sednare dagarna föregått! Det är nog att erinra, det Hr Talman till Ståndet medförde sin i förväg skriftligen uppsatta vidlyftigt motiverade vägran, och att denna således hade varit förberedd och noga pröfvad, innan de af Talmannen icke rådfrågade medlemmarne af Ståndet kunde ana, att tillfälle skulle erbjuda sig till densammas framställande; det vore nog att påminna sig, att uppläsningen deraf knappt var fulländad förr än Hr Talmannen af 2:ne Ståndets ledamöter helsades med starka bravorop! Det vare visst möjligt att det aldeles undfallit herr Talmans uppmärksamhet att BondeStåndets inbjudning innefattar en fråga, hvaröfver BorgareStåndet senom Hr Talmannens eget tillgörande varit örhindradt att sitt åliggande likmätigt meddela atlåtandet. Det är möjligt att Hr Talmannen örbisett huruledes BorgareStåndet väl beslutat utt Kommers-Kollegium kunde öfvertaga det nuvarande konmvoj-kommissariatets funktioner , nen att, till bevis att detta beslut icke borle så förstås, som skulle Handels och Sjöartsfondens medel af Kommers Kollegium åsom Statens verk handhafvas, BorgareStånlet omedelbarligen derefter , uppå serskild provosition af Ir Talmannen, wttryckligen förlarat, att besayde medel icke böra, såsom orlen lyda: till Statsverket ingå. Fvart dessa melel böra inlevereras är, såsom en följd af Hr Falmannens i denna sak följda föredragningsordung ännu i denna stund hos Borg.-Ståndet oaf