Aftonbladet – 8 mars 1841, sida 1

Utdelning kl. 6 eftermiddagen. ör ———LIIII—LTI— —————— Lå gifvande: att till Utskottets grannlaga urskiljning öfverlemnades att bestämma det mer eller mindre vidsträckta bruk, Utskottet, för andamäålets vinnandre, kunde finna för godt att göra af de meddelade handlingarne, helst handlingar af dylik diplomatisk egenskap aldrig äro underkastade en obegränsad offentlighet. Då nu härtill kommer, att Utskottet afstyrkt anslaget, så torde det ej hafva varit för Utskottet tillständigt att lägga i dagen andra detaljer ån som skett i utlåtandet. Det har blifvit tadladt, att Utskottet i sitt afstyrkande nyttjat ordet sersktida anslag. Tillkomsten af detta ord ser man dock tydligen ligga deri, att Konungen hegärt extra eller serskilda anslag för ifrågavarande ändamål, hvadan man borde gifva svar på den begäran. Således kan icke, såsom man säger, någon hund ligga begrafven under detta uttryck. Hvad sjelfva hufvudsaken vidkom, önskade han, att när betänkandet återkommer, Utskottet tydligen förklarar, det Rikets Ständer med ofvannämnde transaktion icke hafva något att skaffa. Mats Persson från Stockholms län instämde uti Kihlbloms anförande och yrkade återremiss, vVisserligen icke af det skäl, att han med sin röst ville bidraga till betalning af en enda skilling utaf ifrågavarande lån; men emedan det skulle vara hårdt att hemkomma till sina kommitenter och icke med säkerhet kunna säga: Sverge har ingen utländsk skuld. Derest Stånderna, mot grundlagens tydliga lydelse, skulle såsom nationalskuld erkänna sådan gäld, hvilken blifvit åsamkad utan Ständernas samtycke, samt Regeringen sålunda skulle äga att i hemlighet skuldsätta nationen, så förmenade Tal., att man komme måhända till slut icke att veta ordet af, innan man, med person och egendom, vore såsom ordspråket lyder, såld under markattanr. Peter Claösson från Elfsborgs län: Då Kabinettskassans räkenskaper icke äro af den natur, att de kunna revideras af Statsrevisorerna, samt således ingen kontroll finnes öfver det sätt, hvarpå de till ministerstaten anordnade medel användas, så kan Staten rimligtvis icke hafva att skaffa med den brist, som af hvarjehanda okända anledningar kan hafva uppkommit i nämnde Kassa och blifvit betäckt med lån , upptagna utan Ständernas samtycke. Ständerna syntes honom derföre icke böra bekymra sig om, huru ifrågavarande brist uppkommit, enär de icke vilja erkänna skulden till betalning, och de således undvika att statuera ett det mest vådliga prejudikat för framtiden. Yrkade bifall till utlåtandet och ansåg återremiss olämplig; ty der man j har ärende in, der bör man ej knacka på.s . i å Peter Persson i Adelfors sade, aw Pluraliteten i StatsUtskottet ansett denna skuld, såsom obehörigen tillkommen utan Rikets Ständers vetskap, icke tillhöra Staten, utan vara en enskild transaktion, hyvarföre Utskottet afstyrkt dess betalande af Statsmedlen. Men, yttrade talaren, af de långa vidfogade reservationer kunna vi lätt inhemta ställningar och förhållanden, huru de vilja behandla denna vigliga fråga och nu vilja inveckla Staten i denHå skuld, på samma sätt de ville behandla BondeStåndets önskningar om Bankovinsten, och bortrycka flere millioner från jorden och, för enskilda mägtiga förespråkares räkning, nedsänka dem i Kanåler och hafsens djup. Johån Jacob Rultberg: Den återremiss, som nu begäres, synes mig så mycket mera öflverflödig, som ingen enda af de ledamöter, hvilka under förevarande öfverläggning utlätit sig i ämnet, yrkat ogillande af det afstyrkande beslut, som Utskottet framlagt; och då Konungen icke eger, mot 76 . Regeringsformen, utan Riksens Ständers samtycke göra lån ineller utrikes. eller Riket med ny gäld belasta, samt den nu ifrågavarande brist icke är upptagen uti Kouungens proposition om Statsverkets tillstånd och behof, hvilket ofelbart bordt ske, i fall den till bristens betäckande gjorde skuld skulle anses såsom Statens, så finner jag tillräckligt skäl att bialla Utskottets utlåtande, och jag skulle önska, att öfverläggningen om detta obehagliga ämne måtte ju förr dess hellre upphöra. Häruti instämde Petter Gabrielsson från Kronobergs, Erie Perssena från Upsala, Olof Hansson från Westerås och Olof Olson från Westerbottens län. Henric Hanssom från Blfsborgs län taladei likhet med Utskottsbetänkandet, om skuldens successiva tillkomst, samt då denna skuldsättning är grundlagsvidrigt tillkommen, och på den grund Rikets Ständer icke med dess godtgörande kunna, hvarken nu eller i framtiden , hafva att göra, Utskottet måtte, utan att åberopa serskilda personer, hvilka skola vara under Riksrätt tilltalade i och för den samma m. m., yrka ett bestämdt afslag, ty Rikets Ständer böra ej derom processa med några serskildta: personer.n Fredrick von Zweigbergk från Nkaraborgs Jär: instämde med Kihlblom. Den skulden är hvarkenr tillkommen med Ständernas samtycke, ej heller är något protokoll derom fördt i StatsRådet; hvar dan Sränderna, enligt grundlagens tydliga lydelse, icke hafva med denna gäld att skaffa. Den Kongl. propositionen i ämnet lemnar oss imedlertid ytterligare tillfälle att cförstå vår Regering. Den har beklagligtvis framställt en skuggsida. Regeringen: har, vid Riksdagens början , af det fattiga folket begärt anslag till Ministerstaten, långt utöfver det verkliga behofvet, och det har nu visat sig, att Ständerna gjorde rätt, då de nedsatte nämde anislag. De hafva derigenom kommit i tillfälle att se, det medlen icke ensamt använd till det bestämda ändamålet, utan att en del af deraf varit disponerad till amortering af en hemlig skuld. Jag skulle icke hafva något emot att bifalla betänkandet, derest Utskottet med mera bestämdhet uttryckt, ätt, emedan sälden grundlagsvidrigt tillkommit, så kunna ej Ständerna erkänna den såsom Statens, och för dess räkning gjord, utan anse den för hvad den är, nemligen Reyeringens enskilda gäld; hvadan de afslå det begärda anslaget; men då nu återremiss är bevärd, så torde blifva nödigt, att Utskottet, så myeket ske kan, utreder frågan, på det offentliger mätte blifva visadt, att Sverige icke äger någon Statsskuld, och på det ej utländningen , som saknar kännedom i våra grundlagar, må få skäl till misstankar mot nationen, hvartill så mycket större sa Aa: la RA