Aftonbladet – 8 mars 1841, sida 1

afgår från huset Nr 36 Mäster Samuelsgränd alla Tisdagar Onsdagar, Fredagar och Lördagar kl. 9 f. m., återgår frå! Upsala samma dagar och tid. RIESDAGEN. SLUTET AF BONDESTÅNDETS ÖFVERLÄGGNING OM KABINETTSKASSANS BRIST, (Det föregående af denna diskussion återfines i si sta Onsdags-, Thorsdagsoch Fredagsbladen.) Anders Larsson från Westerås, Peter Mårtenssor från Jönköpings, Anders Johnsson i Okna frår Östergöthlands, och Sven Isaksson från Öland, in. stämde med Ephraim Larsson, Didrik Weström från Stora Kopparbergs med Anders Göransson, Lar: Rasmusson från Götheborgs och Bohus med Widegren, samt Lars Boöthius från Stora Kopparbergs Län med Olof Olofsson. Hans Jansson från Elfsborgs Län yttrade, de han, såsom Ledamot af Hemliga Utskottet, kunde anses böra hafva noggrann kännedom om de handlingar, som lemna upplysning i denna fråga, men ji sådan egenskap bunden inom de gränser, som hans aflagda ed utstakade, kunde han här endast yttra sig såsom hvarje annan Representant öfver Statsutskottets nu förevarande utlåtande, och ville reducera detta yttrande till följande enkla anmärkningar: 1:a Riksdagsordningen föreskrifver, .att asvenska fölkets Representanter icke kunna, i utöfning af deras riksdagsmannabefattning,, bindas af andra föreskrifter, än rikets grundlagaro; och 76 Regeringsformen är af denna tydliga lydelse: aUtan Rikets Ständers samtycke kän Konungen icke lån ineller utrikes göra eller riket med ny gäld belasta. fom nu, yttrade Talaren, intet dokument kanframvisas, deruti Rikets Ständer meddelat ett sådant samtycke, så kan Represenlanten, icke eller erkänna någon förbindelse hos staten. att betala det lån, som nu är i fråga, hvilket icke kan betraktas annorlunda än såsom en transaktion mellan enskilde inom och utom landet. Talaren skulle derföre vara benägen att bifalla Utskottets utlåtande, med deh förklaring, at Rikets Ständer icke kunna erkänna någon annan nationalskuld, än den, som tillkommit med Ständernas samtycke, enligt grundlagen; men i anledning af de anmärkningar, som nu blifvit framställda a Kihlblom, torde det dock för rikets kredit vare oundgängligt att åstadkomma en ytterligare utredning, angående de orsaker, som föranledt upptagande af ifrågavarande lån, sättet, hvarpå det till kommit och till hvad ändamål det blifvit användt samt hvilka personer, som äro längifvare och låntagare, m. m. Instämde derföre med Kihlblom oeh yrkade återremiss. Härmed förenade sig Ander: Larsson och Jan Persson från Upsala, Jonas Andersson från Jönköpings, Jan Erik Jansson och Jöns Ersson från Wermlands, Olof Persson från Gefle. borgs Län, Niklas Jönsson, Sone Persson och Hå. kan Persson från Skåne. De fleste Talare, som härefter yttrade sig, funno i sjelfva saken klart, att skulden, såsom grundlagsvidrigt tillkommen, ej borde betalas, men ville dock, på de skäl Kihlblom anfört, ej motsätta sig äterremiss. För öfrigt innefattade deras yttranden hufvudsakligen följande: Nils Pers:on från Södermanland fann ärendet vara af en så sällsynt beskaffenhet, alt man väl svårligen kunnat föreställa sig, att vid ett riksmöte finna ett dylikt öfverläggningsämne. Det har blifvit uppdagadt, att den nu omtalade bristen i Kabinettskassan har sin uppkomst alltsedan 1823, efter hvilken tid denna Riksdag är den tredje, och nu först yppar man för Ständerna en brist af icke mindre än 773,000 Rdr. VYäkerligen hade densamma äfven nu blifvit förtegad, derest icke anslaget till ministerkassan, säsom alltför rundeligen tilltaget, under innevarande riksmöte blifvit minskadt, samt tillfälle således betaget Vederbörande, att fortfarande i detta afseende beträda en h-miiv bana, och, utan Ständernas vetskap, sucsessivt afbetala den skuld, som, likaledes utan Ständernas vetskap, blifvit gjord, för att betäcka ifrågavarande brist. Med Nils Persson instämde Peter Jönsson och Jonas Johansson från Jönköpings, Johannes Pettersson från Elfsborgs, Anders Brissman från Skaraborgs, Johan Eriksson från Stora Kopparbergs, Erik Nilsson från Jemtlands, Anders Normark från Westerbottens, Johannes Jobansson från Bohus, Johannes Christotfersson från Kronobergs Län, Christen Andersson och Per Pålsson från Skåne. David Andersson från Halland instämde med Kihlblom och Nils Persson. Johan Fredrik Dahllöf gillade Statsutskottets afstyrkande, men ansåg ordet: eserskittan böra utesiutas från sista raden af utlåtandet, äfvensom han icke kunde godkänna Utskottets motivering, Lämpligare hade varit att anföra, det Rikets Ständer förut under denna Riksdag fattat beslut, angående anslaget till ministerstaten, och hvad den nu yppade skuldsättningen vidkommer, så har den skett utan Rikets Ständers samtycke, hvadan Ständerna ej kunnat annat än alldeles ignorera den. MHäruti instämde Sven Johnsson från Jemtland. Johan Aupust Zellerberg från Stockhehns Län önskade, det Utskottet vid förnyad pröfning i hufvudsaken icke måtte frånträda silt nu framlagda beslut, att tillstyrka afslag å den Kongl. propositionen. Häruti instämde Erik Persson från Gefleborgs samt Stephan Andersson från Stockholms Län. Anders Andersson fr. Skaraborgs län beklagade, att bvart han vände sig, i Utskoti eller Stånd, hörde han ej omtalas annat än Kabinetts-kassans brist. Frågan hade uppväckt ett allmänt intresse. Under förevarande öfverläggning hade man klandrat, att Utskottet icke lemnat flere upplysningar ; men man hade icke betänkt Utskottets motiver dertill, hvilka dock ligga i öppen dag, när man genomläser otlåtandet, och finner de af tillförordnade Statsministern för utrikes ärenderna åt Utskottet lemnade handlingar hafva varit betedsagade af det tllkänrna